Tysk vininformations middag med provning av utsökta viner på restaurang Zinnkeller i Helsingfors inför Silvaner-temaveckan 7.-13.9.2020 väckte minnen till liv.
Jag blev medlem i Munskänkarnas Stockholmssektion redan 1985. Föreningen arrangerade vinvandringar i de tyska vindistrikten. De var väldigt välorganiserade med sex till tio kilometers vandringar och två producentbesök per dag, sammanlagt 12 besök under sex dagar. Min första vandring var i Franken sommaren 1988.
Det blev ett fantastiskt möte med högklassiga Franken-viner, viner som man då bara kunde drömma om i Sverige och Finland. Första dagen överraskades vi av dukade långbord som väntade bakom ett krön ute i det fria när det började bli lunchdags. De vinbladsdekorerade borden dignade av frankiska charkuterier och utsökta viner som vi avnjöt måttligt för att orka vandra vidare mot nya upplevelser.
Lägesnamn som Stein i Würzburg, Teufelskeller i Randersacker, Lump i Escherndorf och Julius-Echter-Berg i Iphofen etsade sig för evigt i minnet.
Tio år senare med mera erfarenhet och skolning i bagaget skrev jag en artikel ‘Silvaner, en fyllig matfavorit’ i tidskriften vinfo av dåvarande Granqvist Vinagentur, idag Granqvist Beverage House.
Jag skrev då: “Silvaner hamnar lätt i skuggan av andra tyska druvsorter. När man läser om Silvaner i vinlitteraturen får man ofta en slätstruken bild av druvan.”
Det stämmer att Silvaner har en relativt diskret karaktär men i de bästa lägena och då speciellt i Franken avspeglar druvsorten jordmånens karaktär som elegant mineralitet i kombination med en fruktig, örtig ton med inslag av citrusskal, melon, körvel, blommande timotej, nyslaget hö eller rölleka. Syran är mild i de relativt fylliga vinerna.
Silvaner som mognar ungefär två veckor tidigare än Riesling, behöver fuktig jordmån och måttligt av solsken. Druvan uttrycker jormånens karaktär lika väl som Riesling.
1970 var nästan en fjärdedel av de tyska vingårdarna planterade med Silvaner, medan 2019 endast 4,5 %, i Franken dock 24,8 %. Den största odlingsarealen, drygt 2000 hektar finns i Rheinhessen.
Jag skaffade två klassiska Franken-viner på Bocksbeutel: 2018 Bürgerspital Würzburger Pfaffenberg Silvaner Trocken, 24,90 och 2015 Juliusspital Würzburger Abstleite Silvaner trocken, 22,57, båda finns i Alkos sortiment. Jag ville prova dessa viner tillsammans med maträtter som jag rekommenderade i vinfos artikel.
Stiftelserna Bürgerspital och Juliusspital med anor från 1316 respektive 1576, är som namnet anger sjukhus, men med lite olika inriktningar inom äldrevården. Båda har under de gångna århundraden fått donationer i form av byggnader och vingårdar. Bürgerspital är idag ett sjukhus som ger geriatrisk vård och Juliusspital är både sjukhus och sjukhem med palliativ vård som specialitet. Båda är också betydande markägare och ledande vinproducenter.
Bürgerspital zum heiligen Geist är ett 700 år gammalt VDP-vingods i Franken. På 120 hektar odlar man Silvaner, Riesling, Weiss- och Grauburgunder och andra druvsorter. De bästa vinerna tappas på Bocksbeutel. Man är stolt över lägen som Würzburger Stein och Stein-Harfe. Man vill visa deras egenart i vinerna som samtidigt uttrycker producentens stil.
2018 Bürgerspital Würzburger Pfaffenberg Silvaner Trocken
Pfaffenberg är ett mycket brant, Erste Lage-klassificerat sydvästläge med musselkalkjordmån. Här växer Bürgerspitals äldsta Silvaner-rankor, som planterades 1971. Lågt skördeuttag och höga mustvikter borgar för utsökt kvalitet. Lång skalkontakt, spontan jäsning i gamla, stora ekfat.
Doften är neutral med diskret kryddighet av örter. Den lätta, torra smaken är också relativt neutral med en elegant citrusfruktsyrlighet. Den långa eftersmaken dröjer kvar med djup och elegant mineralitet som tyder på att det är ett terroirvin med extrakt, restsocker 2,1 g/l. Vinet passar till klassiska rätter av vit fisk.
Jag citerar Anne Krebiehl MW: “A distinct signature runs through the wines: They are clear, precise and linear.” Alltså är stilen sval, diskret och elegant med mineraltoner.
Stiftelsen Juliusspital grundades 1576 av furstbiskopen Julius Echter von Mespelbrunn för att driva ett sjukhus som kom att bära hans namn. Idag är denna stiftelse också en VDP-producent med 180 ha vingårdsmark, däribland några av Frankens bästa lägen. Storleksmässigt är Juliusspital på andra plats i Tyskland, som Silvaner-producent är man med sina 70 hektar på första plats i hela världen. Triasperiodens alla jordlager är representerade: Muschelkalk, Buntsandstein, Keuper.
2015 Juliusspital Würzburger Abstleite Silvaner trocken
Abstleite är ett annat brant, Erste Lage-klassificerat sydvästläge och med musselkalkjordmån intill Würzburg. Spontan jäsning för Erste och Grosse Lage.
Jag citerar Anne Krebiehl MW: “A clean-cut, vivid style runs from Gutswein to Grosses Gewächs with impressive site expression throughout the Erste Lagen.
Färgen är intensivt gyllene. Den rika doften har mognadstoner av mogna gula frukter, som plommon och äpplen med inslag av bivax. Smaken är relativt fyllig och komplex med generös, elegant fruktighet och mjuk syrlighet, mineralitet i den långa eftersmaken.
Roligt att årgången 2015 finns fortfarande, åtminstone på Arkadiagatan i Helsingfors även om Alkos nätsida anger 2016 som den aktuella årgången.
Det här underbart mogna vinet passar bra till lite fylligare rätter som trattkantarellsoppa och schweizerschnitzel. Jag lagade en egen variant: krydda var sin tunna kycklingfilé på plastfolie, lägg på Serranoskinka, bladpersilja och Emmenthaler, rulla ihop och knyt plastfolien, grädda 25-30 minuter i 125 grader. Före serveringen tar du av folien och steker rullarna gyllenbruna i stekpannan.
Dessa båda viner växer på musselkalkjordmån nära varandra intill Würzburg i Maindreieck i Franken och är så olika. Juliusspital Abtsleite är tre år äldre vilket förklarar en del. Mycket intressant att prova! Erste Lage -viner ger bra valuta för pengarna.
Jag rekommenderar!