Om konstsamlaren Philippe de Rothschild

Av baron Henris konstskatter var inte mycket kvar efter andra världskriget: fyra femtedelar hade förstörts av bombningarna. Ändå hade han skickat dem till England. Av hans arton Chardin-målningar fanns en kvar. Den fick Philippe ärva, när fadern dog 1947.

Philippe blev ensam ägare till Château Mouton Rothschild efter att ha köpt ut sina syskon, James och Nadine.

1954 gifte sig Philippe för andra gången med en mycket kreativ och konstintresserad amerikanska, Pauline Potter, som han hade träffat 1950. Tillsammans samlade de konst med vin som tema. All denna konst ställdes ut i ett museum, Musée de Mouton, som öppnades för allmänheten 1962.

Pauline och Philippe de Rothschild planerade museet tillsammans med en arkitekt, André Conte, från Bordeaux. Själva arbetet utfördes av arbetare och hantverkare från Pauillac.

Vinkännaren och -skribenten Edmund Penning-Rowsell skriver lyriskt om museet i Mouton i sin bok ‘The Wines och Bordeaux’:

Detta är en bok om vin och inte om konst, men Moutonmuseet är säkert ett av de mest strålande små museerna i världen; väldigt genomtänkt och välarrangerat. Varje föremål vare sig en mykensk krater från 1300-talet f.Kr., Jakob II:s silverbägare, en 1400-tals tapetsvit från Rhendalen eller en gouache av Picasso alluderar på vin. Museet är underbart fritt från onödig dekoration. Även det varmt terrakottafärgade golvet bidrar till ett genomtänkt intryck. Konstföremålens placering är imponerande. Belysningen är effektfull utan att vara för iögonenfallande. Till exempel, graverade glas belyses underifrån för att få dekoren att framträda bättre.

De flesta konstföremålen samlades före de enorma prisstegringarna på konstmarknaden.

“Vi kunde omöjligt ha skaffat denna konst under senare år”, sade Philippe de Rothschild vid ett tillfälle till Edmund Penning-Rowsell.

Ett viktigt mål uppnådde Philippe de Rothschild år 1973: Château Mouton Rothschild förkunnades officiellt som Premier Cru. Det var den enda justeringen sedan 1855.

1973 var också det år då Pablo Picasso dog. En av hans målningar fanns i Musée de Mouton. 1973 överlät baron Philippe, efter att ha haft hand om samarbetet med konstnärerna i över trettio år, arbetet på baronessan Cary de Vendeuvre. Picasso hade själv sagt att de kanske skulle få använda målningen efter hans död. Baronen ville ha den just för årgång 1973. Cary de Vendeuvre kände Picassos dotter, Paloma. De träffades och allt ordnade sig.

1973: Pablo Picasso

Kvinnan som Picasso har tecknat längst till vänster är en mycket träffande illustration av Alf Henriksons definition av en bacchant: Kvinnorna spelade huvudrollen i bacchanalier. De uppträdde praktiskt taget nakna, bekransade med murgröna och med håret i alla väder, trakterande diverse musikinstrument och utstötande vilda ljud.

Picasso har åstadkommit illusion av volym och djup utan modellering, ljusdunkel och linjeperspektiv. Hans “färgfläckar” över tuschkonturerna ser slarviga ut, men det är just de som ger illusion av volym och djup: den blå färgen utanför konturerna uppfattar betraktaren som längre bort. Med de bruna penseldragen har han “modellerat” kropparna.

Jag ser bacchanten som en “reminiscens” från hans egna monumentala, klassiska kvinnor på 1920-talet.

Hur väldig Picassos vitalitet än var, gav han aldrig uttryck åt lycka, hopp eller livsglädje men väl åt obotlig oro, människans strid med naturen, hennes uppror mot sitt öde – sitt eget drama. När han är lekfull eller skämtsam, när han vill roa och behaga lyckas han sällan att bakom masken helt dölja dödens bleka ansikte.

Bacchanalen som är daterad 22.12.59 passade av två anledningar väldigt bra på Château Mouton Rothschilds vinetikett 1973: Som ‘hommage’ till Picasso året han dog och som vinetikett året Mouton Rothschild blev Premier Cru.

 

Efter 1974  finns flera utländska konstnärer representerade: amerikaner som Robert Motherwell och Andy Warhol, kanadensare som Jean-Paul Riopelle och en japan som Hisao Domoto. Denna internationella tendens avspeglade det allt större och ökande intresset för bordeauxviner och den världsomspännade succé, som Château Mouton Rothschild gjort.

1975: Andy Warhol

En bild berättar mer än tusen ord, men ändå är inte en bild nog för att beskriva den mångsidigt begåvade och mångfasetterade “baronen av Bordeaux”. Detta fotomontage, med två bilder av baron Philippe, är ett genialiskt sätt att avporträttera honom. Den högra är kanske vinproducenten Philippe, som sitter i sina penséer och den vänstra föreställer konstälskaren Philippe, som betraktar ett konstverk, som gör honom lycklig.

Det är ett ömt porträtt av Philippe de Rothschild. Det skiljer sig markant från Warhols sedvanliga stereotypier.