När jag för sexton år sedan flyttade från Stockholm till Helsingfors var skillnaden mellan städernas vinscener väldigt stor. Så är inte fallet längre. Orsakerna är många. I vinvärlden finns det stjärnor och dynamiska personligheter som för in nya impulser och trender som livar upp lokala vinkretsar.

En av dessa personligheter är Tero Lunnela som jag för första gången träffade på ett vinsymposium i Tammerfors i augusti 2015. Året innan i januari 2014 hade han startat vinimportfirman Travia Wines. Tyngdpunkten ligger på Chianti Classico DOCG, närmare bestämt ekologiska kvalitetsviner av små familjeproducenter i byn Panzano, som ligger mitt i distriktet på 350 – 450 meters höjd. Dessa Chianti Classico -viner går att beställa bland andra på restaurangerna Bronda, Grotesk, Muru och Pastis i Helsingfors.

Tero har en bakgrund inom internationell logistik, på DHL och Nokia, och senare som privat konsult. Vinintresset fick fart när han som värd fick representera och välja viner på middagar ute i vida världen. Tillsammans med en italiensk kollega och vän från Rom hittade han till Toscana och byn Panzano. Där fick han under återkommande besök ett stort kontaktnät. I början hjälpte han till med att skörda druvor och från och med 2014 assisterar han varje höst vid källararbetet på Fattoria Le Fonti som ägs av Vicky Schmitt-Vitali och Guido Vitali, 9 hektar ekologisk vinodling med en årsproduktion av cirka 45 000 flaskor.

Under de senaste åren har Travia Wines producenter besökt Finland. Snart, 20-21 mars 2018, (ti från kl 18 och on från kl 14) finns Guido Vitali och kockarna Enzo Fontani och Angelo Hegglin på vinbaren Bricco. Det bjuds på goda viner med vinkunskap samt toscanska delikatesser.

Och därefter, 23-24 mars 2018, ordnar restaurang Ruka Peak i Lappland ‘Chianti Classico Gallo Nero Goes Snow’ med fyra producenter från Panzano. Även Panzanos verkliga kändis, den teatraliske slaktaren i åttonde generationen, Dario Cecchini har två gånger besökt Helsingfors och bjudit på överdådiga biffmiddagar på restaurang Grotesk.

Med andra ord, som liten kvalitetsaktör på marknaden i ett monopolsystem får man ligga i. Det senaste är vinbaren Bricco som Tero grundade tillsammans med vännerna och affärskompanjonerna Heikki Vedenoja och Hannu Kuusiniemi hösten 2017.

En tidig onsdagkväll i början av mars besökte jag Bricco tillsammans med goda vänner.

Lokalen ser väldigt inbjudande ut, fönster och kolonner täcker den halvcirkelformade fasaden. Det känns så välkomnande att komma in från kylan till den ombonade interiören med ockragula väggar och krukor med citrusfrukter. Det bästa är vinlistan med 49 olika viner, därtill antipastofat, ost eller vitello tonnato och personalen som verkligen kan förhöja vinupplevelsen med sina initierade berättelser om vinets ursprung.

Det fick vi uppleva när vi slog på stort och beställde var sitt glas av Fattoria Le Fontis ‘super Tuscan’ 2013 Fontissimo IGT. Detta ekologiska vin är en blandning av de bästa Cabernet Sauvignon – och Merlot -druvorna som handplockats och lagrats två år på franska ekfat. Familjen kallar vinet ‘Papa’s Best’, produktionen är ca 6000 flaskor.

Det täta mörkröda vinets eleganta, fräscht fruktiga doft hade inslag av mogna mörka plommon och aningen rökighet. Den fylliga, komplexa smaken hade en perfekt balans mellan mörk fruktighet, syror och välintegrerade tanniner, som sträv sammet med fin struktur. Vinets komplexa smak och långa eftersmak var ett perfekt paket som smekte gommen och räckte länge i glaset.

Efter detta kunde vi inte tänka oss annat än prosecco till vår antipasto. Briccos prosecco av producenten Ardenghi är rent, fräscht och fruktigt.

Om du inte har möjlighet att besöka Bricco www.bricco.fi kan du beställa många av www.traviawines.fi  -viner på www.viinikellari.com

Det gjorde jag och beställde 2012 Le Fonti DOCG Chianti Classico Riserva. Det består av 90 % Sangiovese, resterande 10 % Merlot och Cabernet Sauvignon med två års fatlagring och 9 månaders flasklagring.

Dessa medelfylliga, körsbärsfruktiga, kryddiga viner med behaglig syrlighet och fasta tanniner är perfekta matviner. Ett välstrukturerat vin med bra balans mellan syror, frukt och tanniner. Vinet var perfekt till hjortfilé med potatisgratäng.

Bricco – pala Toscanaa Annankadulla Helsingissä

Kun 16 vuotta sitten muutin Tukholmasta Helsinkiin oli kaupunkien viininäyttämöiden välinen ero erittäin suuri. Näin ei enää ole. Syitä on monia, kaikilla näyttämöillä on tähtiä, viinikuvioissa dynaamisia persoonia jotka toiminnallaan tuovat kuvaan uusia tuulia ja näin elävöittävät paikallisia viinipiirejä.

Eräs sellainen persoona on Tero Lunnela. Hänet tapasin ensimmäisen kerran viinisymposiumissa Tampereella elokuussa 2015. Tammikuussa 2014 hän oli perustanut viinien maahantuontifirman Travia Wines, mikä keskittyy Chianti Classico DOCG -alueen Panzanon kylän pientuottajien luonnonmukaisesti valmistettuihin laatuviineihin. Näitä Chianti Classico -viinejä on Helsingissä ravintoloiden Bronda, Grotesk, Muru ja Pastis listoilla.

Teron tausta on kansainvälisen logistiikan kuvioissa, DHL:ssä ja Nokialla sekä myöhemmin yksityisenä konsulttina.  

Viiniharrastus heräsi kun edustusillallisilla piti valita vieraille hyviä viinejä. Roomalaisen kollegan ja ystävän kanssa löytyi Toscana, Chianti Classico ja Panzanon kylä. Lukuisat viinitilavierailut loivat verkostoja. Alussa Tero auttoi rypäleiden korjuussa ja syksyisin vuodesta 2014 lähtien hänellä on oma tehtävä Fattoria Le Fontin kellarissa. Fattoria Le Fontin omistaa Vicky Schmitt-Vitali ja Guido Vitali. Tilalla on 9 hehtaaria luonnonmukaista viininviljelyä, vuosituotanto  on noin 45 000 pulloa.

Travia Wines’in tuottajat ovat käyneet Suomessa. 20-21 maaliskuuta 2018 (ti klo 18- ja ke klo 14-) on Guido Vitali viinibaari Briccossa, mukanaan kokit Enzo Fontani ja Angelo Hegglin. Tarjolla on Le Fontin viinejä ja viinitietoutta sekä Toscanan herkkuja.

Myöhemmin samalla viikolla, 23-24.3.2018, järjestetetään Lapissa ravintola Ruka Peakissa, ‘Chianti Classico Gallo Nero Goes Snow’,  johon osallistuu  neljä tuottajaa Panzanosta. Myös Panzanon todellinen julkkis, teatraalinen Dario Cecchini, teurastaja kahdeksannessa polvessa, on kahtena syksynä tarjonnut ylenpalttisia pihvi-illallisia ravintola Groteskissa.  

Toisin sanoen, pienen laatumaahantuojan on keksittävä eri kanavia monopolijärjestelmässä. Uusin uutuus on viinibaari Bricco, jonka Tero perusti yhdessä ystävien ja liikekumppaneitten Hannu Kuusiniemen ja Heikki Vedenojan kanssa syksyllä 2017.

Eräänä keskiviikkoiltana maaliskuun alussa kävin Briccossa hyvien ystävien kanssa.

Jo ulospäin näyttäytyy Bricco kutsuvana, koko julkisivun peittävät ikkunat ja pylväät muodostavat kauniin puolikaaren. Illan hämyssä tunnelmallinen valaistus kutsuu sisälle, missä viihtyisyyttä lisää okrankeltaiset seinät ja sitrushedelmäruukut. Laaja viinilista sisältää 49 viiniä, lisäksi antipastoa, juustoa, vitello tonnatoa ja lisäksi asiantunteva henkilökunta joka antaa luontevilla tarinoillaan viinielämykselle uutta syvyyttä.

Sen saimme kokea kun suureellisesti tilasimme lasilliset Fattoria Le Fontin ‘super Tuscan’ 2013 Fontissimo IGT:tä. Tämä luonnonmukaisesti valmistettu viini on parhaiden käsinpoimittujen Cabernet Sauvignon – ja Merlot -rypäleiden sekoitus, viiniä on kypsytetty kaksi vuotta ranskalaisessa tammessa. Schmitt-Vitalin perhe kutsuu viiniä lempinimellä ‘Papa’s Best’, tuotanto noin 6000 pulloa.

Tiheän tummanpunaisen viinin hienostuneessa, puhtaan hedelmäisessä tuoksussa on kypsää, tummaa luumua ja hivenen savuisuutta. Täyteläisessä, moniulotteisessa, maussa on täydellinen tasapaino tumman hedelmäisyyden, happojen ja hyvin integroitujen tanniinien välillä, kuin hienorakenteista karheaa samettia. Viinin monivivahteinen maku ja pikä jälkimaku oli upea paketti joka riitti ja kesti kauan sekä lasissa että suussa.

Tämän elämyksen jälkeen valitsimme antipastomme kanssa Ardenghin puhdasta,  raikasta ja hedelmäistä proseccoa.

Jos et pääse Briccoon www.bricco.fi  voit tilata www.traviawines.fi  -viinejä nettikaupasta www.viinikellari.com

Tein näin ja tilasin 2012 Le Fonti DOCG Chianti Classico Riservaa,

90 % Sangiovese, loput 10 % Merlot ja Cabernet Sauvignon, kahden vuoden tammikypsytys, vielä 9 kk pullossa. Tämä on keskitäyteläinen, kirsikkahedelmäinen, mausteinen viini minkä hienossa tasapainossa kohtaavat happoisuus, hedelmäisyys ja kiinteät tanniinit. Täydellinen ruokaviini, erinomaista peuranfiléen ja perunagratiinin kera.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Basilicata, som ligger mellan den italienska stövelns klack och tåspets, har kust längs Tarantobukten men området sträcker sig inåt land ända till berget Vulture. Det har gett namnet till distriktets mest berömda vin – DOC Aglianico del Vulture. Det var antikens greker som förde druvan till södra Italien och namnet påstås vara en förvrängning av Vitis hellenica, grekiskt vin. DOC blev Aglianico del Vulture 1971.

På slätter och låglänt kustland är klimatet här för hett för odling av kvalitetsviner men ju högre upp på Apenninernas sluttningar vingårdarna klättrar desto högklassigare blir vinet.

Aglianico del Vulture är en sent mognande druva, som högt uppe på Monte Vultures sluttningar ger välstrukturerade, komplexa viner med med god lagringspotential. Man har även kallat vinerna södra Italiens Barolo, för det finns likheter.

På en slocknad vulkans sluttning på 400 m ö h odlar producenten D’Angelo druvsorten Aglianico del Vulture. Jordmånen är porös vulkanisk tuff som binder vatten och ger jämn fuktighet i det varma klimatet. Vinhuset D’Angelo föddes 1930. Sedan 1976 tillverkar man vin under egen etikett. Huset har 35 hektar, mest Aglianico del Vulture men även Chardonnay och Moscato, som ger en årsproduktion på 300 000 flaskor. 80 % av produktionen exporteras till Nordeuropa och norra USA. Idag leds huset av syskonen Erminia och Rocco som för åtta år sedan vid unga år fick ta över efter fadern Lucios bortgång. De arbetar i samma tradition som tidigare generationer och tillverkar viner i en stram, klassisk stil – en stil som kräver tålamod med lång maceration och fatlagring.

Jag hade nöjet att få prova husets viner vid en middag på restaurang Muru i Helsingfors i närvaro av Erminia D’Angelo. Senare samma vecka fick jag tillfälle att intervjua henne.

Jag ville veta mera om vinifikationen av de tre Aglianico del Vulture -vinerna som var så olika: Sacravite IGT Basilicata, Aglianico del Vulture DOC och Canneto IGT Basilicata.

Druvsorten är densamma, alla odlas på 400 m ö h på vulkanisk tuff med samma ostliga, sydostliga solexponering men åldern på vinrankorna, skördeuttaget och fatlagringen varierar. Och resultatet blir utsökta med väldigt olika viner, två IGT och en DOC. Mycket intressant!

 

Sacravite IGT Basilicata Vinet har fått sitt namn efter den romerske poeten Horatius ode till Varus: ‘plantera inte ett träd förrän ni har planterat den heliga vinrankan, Sacra vite’.

100% Aglianico del Vulture, 70 000 flaskor,  60 hl/ha, efter jäsningen kort tid i stora slavonska ekfat, syftet är att bevara druvaromerna

Årgång 2014: Färgen var djup purpur. Doften var ung och frisk med inslag av höstens första plommon. Smakens friska strävhet liknade den av höstens första plommonprimörer med syra och strävhet i en saftig balans.

Aglianico del Vulture DOC 100% Aglianico del Vulture, 100 000 flaskor,  45 hl/ha, maceration i snitt 8 dagar, 18 månader i stora ekfat (500 l)

Årgång 2013: Färgen var djup rubin. Doften hade stram fruktighet med inslag av örter och lakrits. Den fylliga, strama smaken uppvisade en perfekt balans mellan syror, frukt och välintegrerade tanniner. Ett klassiskt, koncentrerat vin med längd.

Canneto IGT Basilicata  100% Aglianico del Vulture, 40 000 flaskor, 35 hl/ha, maceration 10 dagar, 18 månader i barrique, 225 l och därpå 8 månader i flaska. Då vinet lanserades 1985, låg vinrankorna utanför DOC-området, därav IGT. Idag kunde vinet vara DOC men då skulle man behöva byta ut den sparsmakade, eleganta etiketten och det vill man inte för vinet har sin trogna kundkrets.

Årgång 2013: Djup mörk tegel med antikrosa rand. Intensiv, nyanserad doft med ton av fikon, örter och lakrits. Den komplexa, fylliga smakens syror, frukt och tanniner blir till en balanserad sammetslik helhet med fin koncentration och med inslag av örter och lakrits. Lång eftersmak. De torra, välintegrerade tanninerna, den mogna frukten och de fina syrorna gör att Canneto uppvisar en viss Barololikhet. Vilken njutning!  

Strama, klassiska viner som förför med balans, komplexitet, koncentration och längd!

År 2010 upphöjdes Aglianico del Vulture Superiore och Riserva till högsta klassen – DOCG. Husets Caselle 2012 kommer ut på marknaden som DOCG under 2017.

Både Aglianico del Vulture och Canneto finns i Systembolagets beställningssortiment. Aglianico del Vulture, både halv och hel flaska, kommer att finnas i Alkos sortiment i november 2017.

 

D’Angelo Basilicatan sydämessä

Basilicata sijaitsee Italian saappaan koron ja kärjen välissä, rannikkoa on Taranton lahden äärellä. Alue jatkuu siitä pohjoiseen Vulture nimiselle vuorelle minkä mukaan on nimetty Basilicatan tunnetuin viini – DOC Aglianico del Vulture. Antiikin kreikkalaiset toivat tämän rypälelajikkeen silloiseen siirtomaahansa etelä-Italiaan,  Aglianicon väitetään olevan väännös Vitis hellenicasta, mikä tarkoittaa kreikkalaista viiniä. Aglianico del Vulturesta tuli DOC vuonna 1971.

Tasangolla ja alavalla rannikolla ilmasto on liian kuuma viininviljelylle mutta mitä korkeammalle Apenniinien rinteitä kiivetään sitä laadukkaampaa on viini. Aglianico del Vulture on myöhään kypsyvä lajike, mistä korkealla Monte Vulturen rinteillä saadaan ryhdikästä, moniulotteista, hyvän ikääntymispotentiaalin omaavaa viiniä, mitä on verrattu Baroloon.

Jo kauan sitten sammuneen tulivuoren rinteellä, 400 metrin korkeudessa D’Angelon viinitalo viljelee 35 hehtaaria, pääosin Aglianico del Vulturea, mutta myös Chardonnay’ta och Moscatoa. Täällä maaperä on huokoista, vulkaanista tuffia, mikä sitoo vettä hyvin ja antaa näin tasaisen kosteuden. Viinitalo perustettiin 1930 ja vuodesta 1976 D’Angelo on valmistanut viiniä omalla etiketillä, vuosituotanto on noin 300 000 pulloa. 80 % tuotannosta viedään Pohjois-Eurooppaan ja pohjoiseen USA:han.

Nyt perheyrityksen johdossa ovat sisarukset Erminia ja Rocco. Heidän isänsä Lucio kuoli kahdeksan vuotta sitten ja näin sukupolvenvaihdos tapahtui ennenaikaisesti kun sisarukset olivat vielä hyvin nuoria. He jatkavat edellisten sukupolvien työtä, tuottavat ryhdikästä, klassista viiniä tyylillä mikä vaatii kärsivällisyyttä, pitkää kuorikontaktia ja tammikypsytystä.

Minulla oli ilo tavata Erminia D’Angelo Helsingissä ravintola Murussa. Maistelimme talon erinomaisia viinejä ja nautimme pöydän antimista, pääruokana oli mustan Ibericopossun niskaa ylikypsänä, tryffeliperunapyrettä, friteerattua lehtikaalia ja punaviinikastiketta. Myöhemmin samalla viikolla sain mahdollisuuden haastatella Erminia D’Angeloa.

Halusin tietää enemmän kolmen niin erilaisen Aglianico del Vulture -viinin valmistuksesta:

Sacravite IGT Basilicata, Aglianico del Vulture DOC och Canneto IGT Basilicata.

Rypälelajike on kaikissa sama, kaikkia viljellään 400 metrin korkeudessa vulkaanisessa maaperässä, sijainti aurinkoon on myös sama, itä-kaakko, mutta viiniköynnösten ikä, hl/ha ja tammikypsytys vaihtelee. Lopputuloksena on kolme erinomaista mutta aivan erilaista viiniä, kaksi IGT:tä ja yksi DOC. Mielenkiintoista!

Sacravite IGT Basilicata Viini on saanut nimensä roomalaisen runoilija Horatiuksen oodin mukaan missä hän kehottaa: ‘älä istuta yhtään puuta ennen kuin olet istuttanut pyhän viiniköynnöksen, Sacra vite’.

100% Aglianico del Vulture, 70 000 pulloa, 60 hl/ha, käymisen jälkeen vähän aikaa isoissa slavonialaisissa tammitynnyreissä, tavoitteena on säilyttää rypäleen hedelmäiset aromit

Vuosikerta 2014: Väri oli syvää purppuria. Nuoressa, raikkaassa, hedelmäisessä tuoksussa syksyn ensimmäisiä luumuja. Maun raikas, hedelmäinen happoisuus ja kevyt tanniinisuus oli hyvässä tasapainossa, siinä oli syksyn ensimmäisten luumujen mehevää hapokasta karheutta. Sopi erinomaisesti yllämainitun pääruoan kanssa.

Aglianico del Vulture DOC 100% Aglianico del Vulture, 100 000 pulloa, 45 hl/ha, kuorikontakti 8 päivää, 18 kk isoissa tammitynnyreissä (500 l)

Vuosikerta 2013: Väriltään syvä rubiinin punainen. Hillityn kypsän hedelmäisessä tuoksussa oli yrttejä ja lakritsia. Täyteläisessä, ryhdikäässä maussa hapot, hedelmä ja hyvin integroidut tanniinit erinomaisesssa tasapainossa. Klassinen viini jossa hieno konsentraatio ja viipyilevä jälkimaku.

Canneto IGT Basilicata  100% Aglianico del Vulture, 40 000 pulloa, 35 hl/ha, kuorikontakti 10 päivää, 18 kk barrique, 225 l ja lisäksi 8 kk kypsytys pullossa. Viiniköynnökset olivat DOC-alueen ulkopuolella, kun viini lanseerattiin 1985, siitä IGT. Nyt viini voisi olla DOC mutta se vaatisi etiketin muuttamista ja sitä ei haluta kun Cannetolla on uskollinen asiakaskunta.

Vuosikerta 2013: Tumma tiilenpunainen, antiikkiroosa reuna. Intensiivinen, monivivahteinen tuoksu missä viikunaa, yrttejä ja lakritsia. Moniulotteisessa, täyteläisessä maussa hapot, hedelmä ja tanniinit muodostavat hienon karhean samettisen tasapainon missä hyvä konsentraatio, yrttejä ja lakritisia. Pitkään viipyilevä jälkimaku. Löytyy tiettyä ‘barolomaisuutta’. Nautinnollista!

2010 korotettiin Aglianico del Vulture Superiore ja Riserva DOCG:ksi.  D’Angelon Caselle 2012 tulee myyntiin DOCG:nä  vuonna 2017.

Sekä Aglianico del Vulture että Canneto ovat Systembolagetin tilausvalikoimassa. Aglianico del Vulture tulee Alkon valikoimiin marraskuussa 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

Alla älskar vi Barolo och Barbaresco men de böljande kullarna i Piemonte har mera att erbjuda än Nebbiolo och Barbera. I händerna på skickliga vinmakare förvandlas även den enklare druvsorten Dolcetto till högklassigt vin med fin balans och god koncentration.

Piemonteserna drack tidigare Dolcetto som vardagsvin. Det var lätt att dricka som ungt tack vare den lägre syran och de mjukare tanninerna. Numera har Barbera övertagit den rollen.

Dolcetto görs i väldigt många olika stilar. Moderna tolkningar av duktiga vinmakare ger djupt purpurfärgade viner, som doftar björnbär, violer, kaffe och chokladöverdragna körsbär. Vinerna kan lagras men även drickas unga. De är utmärkta all round matviner.

Dolcetto i Langhe fick sin DOC-klassificering 1974. Det finns sju olika DOC och en DOCG, Dolcetto di Dogliani, som fick sin DOCG-status 2005. Detta vin kommer från ett begränsat område med lägre uttag per hektar och vinerna måste lagras minst ett år.

En av de fyra bästa producenterna för Dolcetto som Jancis Robinson nämner i ‘Wine Grapes’ (Jancis Robinson m.fl., 2012) är Marziano Abbona www.abbona.com  Gambero Rosso 2015 har gett Tre Bicchieri för Abbonas Dogliani Papà Celso 2013 och kallar vinet en av de oöverträffade Dolcetto-ledstjärnorna. Jag hade nöjet att prova producentens Dogliani DOCG Papà Celso 2014 och Roero Arneis DOCG Tistin 2015 nyligen.

Husets flaggskeppsvin, Papà Celso, har döpts efter Marzianos far, Celso Abbona. Han planterade de idag 60 år gamla vinrankorna i vingården Doriolo, där druvorna till detta vin växer. Den malolaktiska jäsningen sker i ståltank direkt efter alkoholjäsningen.

2014 motsvarar den ovan beskrivna karaktäristiken för en modern högklassig Dolcetto: Färgen var djup purpur, doften aptitretande elegant fruktig med inslag av mörka bär med aningen mandelton, smaken koncentrerat fruktig med fin balans mellan frukt, lena tanniner och måttliga syror, mustighet av färska blåbär och aningen mandelton i eftersmaken. En elegant helhet som är ett bevis på att kvalitetsproducenter i Piemonte gör utsökta viner även på andra druvsorter än Nebbiolo.

 

Den vita druvsorten Arneis hade nästan försvunnit i början av 1970-talet men till all lycka kom en renässans på 1980-talet. Vinerna är lättdruckna, relativt fylliga med sin fruktiga päronton i kombination med måttlig syra. Abbonas Roero Arneis vinifieras i ståltank med fyra månader sur lie.

Hur smakade då Roero Arneis DOCG Tistin 2015?

Friskt, relativt fylligt med delikat fruktighet av mogna päron, mandel och aningens aning aromatisk humle i både doft och smak samt en balanserad struktur som smeker gommen. Den bästa av alla Roero Arneis som jag fått prova.

Varför inte ordna en liten höstfest efter sommarens grillande?

Som förrätt en sallad med räkor eller kräftstjärtar och Roero Arneis Tistin, som huvudrätt bolognesesås (ragù på italienska) med valfri pasta och  Dolcetto Papà Celso.

Mangia, mangia, ti fa bene!

I Finland kan man köpa vinerna på viinikellari.com

Gardasjön har länge varit en turistattraktion, men här i Norden har inte områdets alla ursprungsbeteckningar med dito viner varit så kända. Det är lätt hänt att till exempel Lugana DOC hamnar i skuggan av druvsortstänkandet: Ska vi ha en Riesling, Grüner Veltliner, Sauvignon Blanc eller Chardonnay till maten. Detta besvär skulle kunna sparas med ett Lugana-vin, för de är utmärkta all round-matviner till antipasti, grönsaker, fisk och skaldjur, sushi och ostron.

En som redan tidigt upptäckte detta var den finska gastronomins fader Eero Mäkelä med rekommendationer som räkor med avokado och parmarullar med karljohanssvampsallad (stensopp). Som bäst erbjuder Lugana-vinerna fin fruktighet med mineraler i en balanserad struktur.

Jag känner inte till något vitt vin i Alkos sortiment som ger mer valuta för sina avrundade 15 euron än Lugana San Benedetto av Zenato. Jag har redan tidigare skrivit om denna kvalitetsproducent.

Det familjeägda vinhuset Zenato grundades 1960 av Sergio Zenato. Man äger sammanlagt 75 hektar i San Benedetto (namnet härstammar från det medeltida klosterväsendet) di Lugana och i Costalunga  i Valpolicella. Medan de bästa Valpolicella-druvorna växer högre upp på sluttningar ligger 1200 hektar Lugana-vingårdar platt vid Gardasjöns södra kust mellan kuststäderna Desenzano del Garda och Peschiera del Garda.

Gardasjön bidrar till ett unikt mikroklimat. Jordmånen som skapades för miljoner år sedan består av lera och kalk samt lite krita med mineralsalter längre ner. Därav har många Lugana-viner aningen saltig ton, något som man annars finner i viner från havskuster. Lugana DOC (vintage, superiore, riserva, spumante, vedemmia tardiva) föddes 1967. Trenden är att reducera ek i vinifieringen och låta druvsorten tala för sig själv.

Druvsorten är Trebbiano di Lugana, även kallad Turbiana, en varietet man tidigare trodde hade kopplingar till Trebbiano di Soave och Verdicchio, men DNA-forskning vid universitetet i Milano har visat att så inte är fallet. Det fordras noggrant arbete med temperaturkontroll under vinifieringen för att hålla druvsortens höga syrahalt i balans, men när allt stämmer blir det eleganta vita viner med frukt, syror och mineraler i en välstrukturerad helhet.

I Zenatos portfolio ingår tre Lugana-viner: Santa Cristina kommer från Podere Massoni-vingårdar och ger verkligen uttryck för terroir på ett sätt som gav guldmedalj i SWA (Sommelier Wine Awards) 2016 samt Riserva Sergio Zenato och San Benedetto.

Jag hade tillfälle att prova de två senare vinerna nyligen:

San Benedetto 2014 

Vinet har en komplext mogen, fruktig doft av mogna gula äpplen med en blommig underton. Smaken är rik, åt det fylligare hållet, med inslag av melon, honung och hasselnötter där frukt, syror och mineral möts i en perfekt balans. Ett perfekt matvin från fisk och skaldjur till kyckling.

 

Riserva Sergio Zenato 2013

Historien om Lugana Riserva går tillbaka till 1993 när Sergio Zenato verkligen förstod Trebbiano di Luganas potential och ville presentera en ny, fatlagrad stil av Lugana.

70 % av vinet jäser dels i 5000 liter stora och dels i 300 liter stora ekfat medan resterande 30 %  gör det i ståltank. Därpå följande lagring i 6 månader i mindre ekfat och 12 månader på flaska.

Här  förnimmer man samma mogna doftrikedom som i San Benedetto men ännu yppigare med en elegant, diskret fatton, som bjuder på komplexitet med flera bottnar: Blommighet med inslag av tropiska frukter och fat i en väl sammansatt struktur. Detta komplexa vin passar utmärkt till exempel till risotto med karljohanssvamp.

Kartans källa: Decanter Italy 2014

Eero Mäkelä: Ruoan ja viinin liitto, Otava 2002

 

Det är inte bara skinkor som lufttorkas i Italien utan även druvor. Metoden lärde man sig redan under antiken av de gamla grekerna. Torktiden är cirka 100 dagar, under denna process skrumpnar druvorna och förlorar vikt, då vattnet i druvan avdunstar. Druvorna får högre extraktrikedom och sockerhalt. Resultatet blir antingen Recioto della Valpolicella, ett sött rödvin eller Amarone della Valpolicella, ett torrt rödvin, där druvsockret fått jäsa ut till alkohol.

På 1970-talet torkade man 5 % av druvskörden för Amarone eller Recioto, på 90-talet steg andelen till 10 %, efter millennieskiftet var andelen 29 % och 2008 över 40 %. Det här berättar för oss om Amarones explosionsartade popularitet.

Flaggskeppet Amarone är kapitel nummer ett i framgångssagan i vindistriktet Veneto, kapitel nummer två är Valpolicella Classico Ripasso. Detta 60-tals experiment lanserades kommersiellt på 1980-talet. DOC-status fick Ripasso så sent som 2010.

Ripasso: Valpolicella Classico får jäsa en gång till med skalrester från alkoholjäsningen av Amarone. Syftet är att tillverka en fylligare Valpolicella med mera struktur och med en ny dimension av smakrikedom, där friska och torkade fruktaromer gifter sig i en harmonisk helhet; ett vin som tål längre flasklagring.

Ett utmärkt exempel på Valpolicella Classico Ripasso är Ripassa Valpolicella Ripasso DOC Superiore  av Zenato, ett vin vars olika årgångar man fått njuta av under årens lopp och det till ett facilt pris i förhållande till kvaliteten.

Bland andra Valpolicella-producenter har Zenato väckt liv i den ‘antika’ appassimento-metoden att torka druvor. Med hjälp av tradition och innovation skapar man moderna viner som röner uppskattning världen över. De exporteras till mer än 60 länder.

Det familjeägda vinhuset Zenato grundades 1960 av Sergio Zenato. Man äger sammanlagt 75 hektar i San Benedetto di Lugana och i Costalunga i Valpolicella. De 35 hektar Corvina, Rondinella och Oseleta växer i kärnområdet Valpolicella Classico, de bästa parcellerna på sydostsluttningar, på 250-300 meter ö.h.

Jag har provat vinet till många olika kötträtter med gott resultat. Senast blev det ett så utomordentligt gott äktenskap mellan maten och vinet, så jag vill dela med mig.

I slutet av januari 2016 dekanterade och provade vi årgångarna 2008 och 2010. Det var intressant att få uppleva den relativt stora skillnaden: 2010 hade ungdomens intensiva fruktighet kvar medan 2008 hade redan utvecklat kryddig mognadskaraktär med doft av läder.

Till dessa viner åt vi mustig köttgryta med chili, rödvin och mörk choklad. Maten och vinet hade samma intensiva smakrikedom.

Påsken infaller tidigt i år. Då är det antagligen ännu så kallt här i Norden, så man känner för en mustig gryta och ett mustigt vin. Den här grytan är ett alternativ till påsklammet eller också ett komplement någon av dagarna under påskhelgen.

Mustig köttgryta med chili och choklad

600 g grytbitar av nötkött

smör och olja

1 gul lök

en halv röd chili (utan frön och mellanväggar)

2 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk kalvfond

30 g mörk choklad (minst 70 %)

salt

svartpeppar

Bryn köttet på stark värme. Salta och peppra. Sänk värmen, tillsätt hackad lök och chili och sedan tomatpuré och fräs ytterligare några minuter.

Tillsätt resten av ingredienserna. Sänk värmen ytterligare och låt koka på svag värme under lock i 50 minuter. Tillsätt mer vatten om det behövs. Rör om då och då. Salta och peppra mer om det behövs.

Servera med quinoa och sallad med kärnor av granatäpple, till den sista skvätten vin smakar det gott med grana padano eller parmesan. Buon appetito! Glad Påsk!

På Alko finns för tillfället årgång 2012, som jag serverade till grytan, vid 18 grader, nu i början av mars.

Doften är intensiv, kryddig med inslag av mörka körsbär, mörk ckoklad, diskret fatton. Smaken har en fin balans mellan frisk och torkad frukt, den är diskret kryddig med lena tanniner; lång god eftersmak.

 

‘ABC – anything but Chardonnay’ var en av reaktionerna mot den populära druvsortens världsinvasion som gav klumpiga, likriktade viner. Som tur har konsumenternas kvalitetsmedvetenhet och därmed även efterfrågan på karaktärsfulla viner med lokal anknytning ökat.

I juni 2006 skrev Jancis Robinson, med ord som ‘skattfynd’ i rubriken, om den nya termen och trenden ‘autoctono’, som hade blivit populär bland vinälskare i Italien. Det är ursprungligen ett lånord från grekiskan som betyder ‘från den egna jorden’. De autoktona är gamla druvsorter (ungefär 350 sådana finns i Italien), med begränsad geografisk spridning, som i många fall nästan var på väg att dö ut, men räddades av hängivna producenter.

Avsikten är inte att skapa en motsättning mellan de internationella och autoktona druvsorterna utan att värna om traditioner och autenticitet.

Det har bl. a. bröderna Mauro och Savio Daniele  på La Strette, i Novello (Piemonte) gjort, när de har räddat den autoktona druvsorten Nascetta (0,8ha). 1999 lanserades de första 800 flaskorna efter en testperiod av tio år. 2010 fick man appellationen DOC Langhe Nas-cëtta del Comune di Novello.

Druvsorten är semi-aromatisk, med ton av akaciahonung, citrus, örter och mineral; måttliga syror (5,5-6g/l), aningen ‘oljighet’ i avslutningen. Det var intressant att få prova både årgången 2013 (12,5%) och 2002 på La Strette i oktober 2014:

2013 var halmgult med gyllene reflexer och hade ton av mogen frukt, grape, citrus och honung. 2002 var intensivt gyllengult, torrt och friskt, men med en intensiv doft av ‘passito’ (sött vin av torkade druvor), smak av mineral och sälta samt ‘oljighet’.

Intressant att ett vin med så pass låg syra har sådan lagringspotential.

I slutet av maj besökte några italienska vinproducenter Helsingfors och jag hade förmånen att få prova några för mig okända viner gjorda på autoktona druvsorter: Bellone (Bianco) från Latium och Moscatello di Castiglione a Casauria från Abruzzo.

Latium var kärnområdet i det gamla romarriket. Där odlades druvsorten Bellone redan under antiken (omnämnts av Plinius d. ä.).

Azienda Agricola Casale del Giglio lanserade nyligen 2014 Bellone Lazio Bianco IGT (13,5%), från området Castelli Romani – Monti Lepini, som sträcker sig ända till kusten vid Tyrrenska havet. Här finns gynnsamt mikroklimat med havsbris.

Vinet är friskt med inslag av mogna tropiska frukter (mango, papaya), mineraler och aningen kryddighet med sälta av havsbrisen. Torrt, elegant, balanserat med längd; perfekt skaldjursvin.

Azienda Agricola Angelucci bildades av gamla familjeegendomar i början av 2000 för att rädda en lokal, antik klon av Muscat, Moscatello di Castiglione a Casauria (dokumenterad sedan 1747). Idag efter många år av genetisk forskning och experiment odlas Casauria-klonen, tillsammans med distriktets tre andra historiska druvsorter, Montepulciano, Trebbiano d’Abruzzo och Pecorino , på branta, terrasserade sydostsluttningar, 250-350 m.ö.h., i Gran Sasso-bergen (Apenninerna), 40 km från Adriatiska havet.

Av Moscatello gör Angelucci tre olika viner: ett sött Passito-vin, ett sött mousserande vin (Charmat-metoden) och ett torrt Travertine Moscatello Secco Colline Pescaresi IGP. Alla tre var eleganta, välgjorda viner, men mest förtjust blev jag i det torra vinet av årgång 2014 (12,5%), som jag hade glädjen att få en flaska av.

Muscat-doften var frisk, ren, vällavvägt elegant med inslag av citrus; den relativt fylliga, friskt syrliga, balanserade, aningen kryddiga smaken hade bra längd. Vinet kändes luftigt och elegant; andades sommar!

Det blev ‘bon mariage’ med kycklingterrin, som var kryddad med timjan, aningen muskotnöt och nejlika; marinerade svarta bönor och gurktärningar i blandad sallad.

Dessa druvsorter ingår i det lokala kulturarvet, de andas historia men i fräsch, modern tappning!