Det är inte bara skinkor som lufttorkas i Italien utan även druvor. Metoden lärde man sig redan under antiken av de gamla grekerna. Torktiden är cirka 100 dagar, under denna process skrumpnar druvorna och förlorar vikt, då vattnet i druvan avdunstar. Druvorna får högre extraktrikedom och sockerhalt. Resultatet blir antingen Recioto della Valpolicella, ett sött rödvin eller Amarone della Valpolicella, ett torrt rödvin, där druvsockret fått jäsa ut till alkohol.

På 1970-talet torkade man 5 % av druvskörden för Amarone eller Recioto, på 90-talet steg andelen till 10 %, efter millennieskiftet var andelen 29 % och 2008 över 40 %. Det här berättar för oss om Amarones explosionsartade popularitet.

Flaggskeppet Amarone är kapitel nummer ett i framgångssagan i vindistriktet Veneto, kapitel nummer två är Valpolicella Classico Ripasso. Detta 60-tals experiment lanserades kommersiellt på 1980-talet. DOC-status fick Ripasso så sent som 2010.

Ripasso: Valpolicella Classico får jäsa en gång till med skalrester från alkoholjäsningen av Amarone. Syftet är att tillverka en fylligare Valpolicella med mera struktur och med en ny dimension av smakrikedom, där friska och torkade fruktaromer gifter sig i en harmonisk helhet; ett vin som tål längre flasklagring.

Ett utmärkt exempel på Valpolicella Classico Ripasso är Ripassa Valpolicella Ripasso DOC Superiore  av Zenato, ett vin vars olika årgångar man fått njuta av under årens lopp och det till ett facilt pris i förhållande till kvaliteten.

Bland andra Valpolicella-producenter har Zenato väckt liv i den ‘antika’ appassimento-metoden att torka druvor. Med hjälp av tradition och innovation skapar man moderna viner som röner uppskattning världen över. De exporteras till mer än 60 länder.

Det familjeägda vinhuset Zenato grundades 1960 av Sergio Zenato. Man äger sammanlagt 75 hektar i San Benedetto di Lugana och i Costalunga i Valpolicella. De 35 hektar Corvina, Rondinella och Oseleta växer i kärnområdet Valpolicella Classico, de bästa parcellerna på sydostsluttningar, på 250-300 meter ö.h.

Jag har provat vinet till många olika kötträtter med gott resultat. Senast blev det ett så utomordentligt gott äktenskap mellan maten och vinet, så jag vill dela med mig.

I slutet av januari 2016 dekanterade och provade vi årgångarna 2008 och 2010. Det var intressant att få uppleva den relativt stora skillnaden: 2010 hade ungdomens intensiva fruktighet kvar medan 2008 hade redan utvecklat kryddig mognadskaraktär med doft av läder.

Till dessa viner åt vi mustig köttgryta med chili, rödvin och mörk choklad. Maten och vinet hade samma intensiva smakrikedom.

Påsken infaller tidigt i år. Då är det antagligen ännu så kallt här i Norden, så man känner för en mustig gryta och ett mustigt vin. Den här grytan är ett alternativ till påsklammet eller också ett komplement någon av dagarna under påskhelgen.

Mustig köttgryta med chili och choklad

600 g grytbitar av nötkött

smör och olja

1 gul lök

en halv röd chili (utan frön och mellanväggar)

2 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk kalvfond

30 g mörk choklad (minst 70 %)

salt

svartpeppar

Bryn köttet på stark värme. Salta och peppra. Sänk värmen, tillsätt hackad lök och chili och sedan tomatpuré och fräs ytterligare några minuter.

Tillsätt resten av ingredienserna. Sänk värmen ytterligare och låt koka på svag värme under lock i 50 minuter. Tillsätt mer vatten om det behövs. Rör om då och då. Salta och peppra mer om det behövs.

Servera med quinoa och sallad med kärnor av granatäpple, till den sista skvätten vin smakar det gott med grana padano eller parmesan. Buon appetito! Glad Påsk!

På Alko finns för tillfället årgång 2012, som jag serverade till grytan, vid 18 grader, nu i början av mars.

Doften är intensiv, kryddig med inslag av mörka körsbär, mörk ckoklad, diskret fatton. Smaken har en fin balans mellan frisk och torkad frukt, den är diskret kryddig med lena tanniner; lång god eftersmak.