Behovet att resa till La Champagne har inte varit så överhängande de senaste åren för La Champagne har varje vår sedan 2015 kommit till Grand Champagne i Helsingfors. Under några dagar har man haft möjlighet att samtala med källarmästare och chefer samt delta i intressanta provningar.
Nu dök det dock upp ett tillfälle som jag inte kunde motstå: Den internationella sommelierföreningen ASI, Association de la Sommellerie Internationale, grundades i Reims 1969 och nu i år i början av oktober var det dags för 50-års jubileum. Festligheterna började med en vin- och champagnemässa samt 15 Master Classer att välja ur i Grande Halle du Boulingrin i Reims. Den som jag allra först anmälde mig till var ‘Champagne Philipponnat – Hot Terroirs and Hot Vintages, Clos des Goisses. Why the global warming is not a problem’.
De eleganta, gastronomiska Philipponnat-champagnerna har tillhört mina favoriter och, precis som Henriot-champagnerna, är de inte så kända utanför konnässörskretsen.
Släkten Philipponnat har gamla anor som vinodlare i byn Mareuil-sur-Aÿ och har funnits där sedan 1522, men champagnehuset grundades så sent som 1910. Svåra tider på 1930-talet gav också möjligheter som Pierre Philipponnat utnyttjade genom att köpa en 5,5 hektar stor vingård som består av sexton mindre parceller. Han förstod genast vingårdens potential. Vinet från detta enskilda läge hette Vin des Goisses fram till 1959, men på inrådan av en vinjournalist byttes namnet till Clos des Goisses. Idag är huset framför allt känt för denna lysande, legendariska prestigechampagne från ett enskilt söderläge med 45 graders lutning vid floden Marne. Här ger vinrankorna viner med högre potentiell alkoholhalt än genomsnittet. Jordmånen är karg kalksten.
Clos des Goisses, Pinot Noir 70 %, Chardonnay 30 %, genomgår en jäsning i gamla Bourgogne-fat. Malolaktisk jäsning blockeras alltid. Lagringen sur lattes efter den andra jäsningen är längre än 7 år och ytterligare ett år efter degorgement, dosage ca 4,5 g/l. Stilen är en elegant balans mellan de fullt mogna Pinot Noir -druvornas intensitet och Chardonnay-druvornas fräschör.
Resultatet blir långlivade champagner och därför är det synd att dricka dessa champagner som unga innan de har utvecklat sin rika, nyanserade, aristokratiska elegans.
Mot den här bakgrunden förstår man att det har praktiserats hot vintages på Philipponnat för alla årgångar från det extrema söderläget Clos des Goisses är hot terroir -årgångar. Klimatuppvärmningen har dessutom under två senaste decennierna resulterat i druvor med mindre syra, mera struktur och högre potentiell alkohol i hela Champagne-distriktet vilket än så länge är bara positivt.
Idag leds huset av Charles Philipponnat som representerar familjens sextonde generation. Han besökte Grand Champagne Helsinki våren 2017 och ledde två Master Class -provningar, den ena med temat ‘The Philipponnat style based on Pinot Noir’ vilket berättar om husets Pinot Noir -dominerade stil.
Till min glädje var det Charles Philipponnat själv som ledde provningen i Reims. De varma årgångarna representeras av 2000 Clos des Goisses Brut “L.V.”, 2003 Clos des Goisses Brut och 2009 Clos des Goisses Extra-Brut
2003 var ett svårt år som bjöd på utmaningar. Frost på våren och hett på sommaren som resulterade i en liten skörd. Det fanns många producenter som lät bli att göra årgångschampagne, till exempel blev det ingen Spécial Club av Club Trésors de Champagne. Allmänt anser man att denna årgång saknar lagringspotential men så är inte fallet med 2003 Clos des Goisses, 65 % Pinot Noir, 35 % Chardonnay. Den lilla mängden druvor skördades redan i slutet av augusti. 
Vinet har flera kännetecken av det varma året: Yppig, blommig, aningen rökig, brödig doft med inslag av gul frukt och bivax. Den torra, fruktiga, koncentrerade smaken är utvecklad med eleganta, fräscha syror samt inslag av mogen gul frukt, citrusmarmelad, brioche och honung. Så balanserat och välstrukturerat med enorm längd och förförisk mineralitet.
I allmänhet framhålls syran som en viktig lagringsegenskap men Charles Philipponnat anser att “purity” är ännu viktigare.
2000 gav i allmänhet yppigt fruktiga champagner som saknar finess och fräschör och därför lagringspotential. Därför var så intressant och underbart att få prova 2000 Clos des Goisses Brut “L.V.”. L.V. long vieillissement betyder att vinet har legat länge på jästfällningen och nyligen degorgerats, i det här fallet 14 år sur lie, degorgerades 2015 och nu fyra år senare var det bara så ljuvligt; “fresh, fruity, toasty, smoky, powerful without heaviness” för att citera Charles Philipponnat.
2009 gav moget fruktiga men balanserade och eleganta champagner med lagringspotential, speciellt Pinot Noir lyckades mycket väl.
2009 Clos des Goisses Extra-Brut
Det här är en charmig, redan tillgänglig årgång om man inte orkar vänta 15 år.
Den fruktiga doften hade ton av citrus, halm, mogna äpplen, brioche och kritig mineral. Den fruktiga smaken hade inslag av citrus och gula plommon, den måttliga syran och mineraltonen bjöd på behaglig struktur med fin längd. Dosage 4,5 g/l.
Tidigare överskuggade Clos des Goisses -vinerna husets andra cuvéer men så är inte längre fallet under Charles Philipponnat’s chefsskap utan husets alla viner håller ypperlig kvalitet. Som strålande exempel på detta är Royal Réserve Brut som får ligga ovanligt länge, 4 år, på jästfällningen och därtill efter degorgeringen ännu ett år.
Denna Philipponnat Royal Réserve Brut hade som bas den utsökta årgången 2012, andelen fatlagrade reservviner, från ett solerasystem, uppgår till 48 %. Degorgerad i februari 2016. Pinot Noir 65 %, Chardonnay 30 %, Meunier 5 %, ⅔ premier och grand cru, dosage 8 g/l.
Resultatet är en ovanligt komplex och nyanserad non-vintage champagne med alla beståndsdelar, frisk syra, bred fruktighet och mineraler i en ljuv harmoni i den välbalanserade strukturen med lång, läckert fruktig eftersmak.
Denna non-vintage är enligt min mening en av de absolut bästa i sin kategori och dessutom till ett facilt pris!