Femme de Champagne – inkarnationen av ‘girl power’

När Carol Duval-Leroy 1991 blev änka, antog hon utmaningen att själv driva det familjeägda champagnehuset Duval-Leroy med anor från 1859. Hon gjorde som andra änkor framgångsrikt gjort före henne i Champagnes historia.

Det var inte så lätt i början, årgångarna 1991-1994 var inte precis strålande i Champagne och det rådde lågkonjunktur.

Huset Duval-Leroy’s huvudkontor och källare ligger i Vertus, en av de bästa Premier Cru-byarna, i södra delen av Côte des Blancs.  

Idag äger huset 200 hektar, som motsvarar en tredjedel av druvbehovet. Man har vingårdar i alla Grand Cru-byar i Côte des Blancs och även i de ‘stora’ byarna i Montagne de Reims. 40 % av de egna vingårdarna ligger i Premier Cru- och Grand Cru-byar.

Ett kvartssekels idogt, beslutsamt entreprenörskap har gett resultat. 2007 blev Carol Duval-Leroy vald som första kvinna i ledningen av AVC, Association Viticole Champenoise. Redan 1991 anställde hon en kvinnlig oenolog, Sandrine Logette, som kvalitetschef. Idag heter hon Sandrine Logette-Jardin och är husets chefsvinmakare, mig veterligen den enda i sitt slag i Champagne. Man har lyckats höja kvaliteten, volymerna och imagen.

Duval-Leroy är en av de mest miljömedvetna av de stora producenterna.

2010 lanserade man Brut Organic NV, en Ecocert-certifierad ekologisk NV champagne. I början var den en Blanc de Noirs men i dag ingår 30% Chardonnay i cuvéen. Vinet ligger tre år ‘sur lattes’ på jästfällningen och får en låg dosage av 8 g/l. Denna Brut Organic är aningen dyrare än den vanliga NV:n, men kvalitetsmässigt får man mera valuta för pengarna.

I en serie terroir-champagner ingår bland andra, en ‘single-vineyard’– Blanc de Blancs, Clos des Bouveries.

Vingården på 3,5 hektar ligger på 135-165 meter över havsytan på Vertus’ östliga sluttningar. Jordmånen är kalksten uppblandat med flinta.  Vinets delvisa jäsning på fat bidrar till eleganta träaromer (‘fine woody notes’, ‘des notes boisées’) och delvisa jäsning i ståltank ger rena mineraltoner.  

Jag hade nöjet att prova 2005 Authentis Clos des Bouveries tillsammans med andra single-vineyard-champagner i mars 2015.

Doften var elegant, nyanserad med inslag av äpplen, citrus, brioche och mineral. Smaken var friskt komplex, harmonisk, fjäderlätt med inslag äpplen, honung, mineral och kex. Lång, god eftersmak kryddat med diskreta träaromer.

Carol-Duval-Leroy

Carol Duval-Leroy och Sandrine Logette-Jardin vill skapa eleganta, feminina, Chardonnay-dominerade champagner. Symbolen av denna professionella perfektion är Femme de Champagne.

champagne0715-hd-sandrine-logette

Man har gjort denna exklusiva champagne endast under exceptionellt goda år, 1990, 1995, 1996 och 2000 och då enbart av druvor från Grand Cru-vingårdar, Chardonnay från Côte des Blancs och Pinot Noir från Montagne de Reims.

Jag har nyligen provat 2000 Femme de Champagne som är nästan Blanc de Blancs med endast 5 % Pinot Noir. 25 % av vinet jäser i ekfat.  Efter andra jäsningen ligger vinet i 10 år ‘sur lattes’ på jästfällningen.

crayeres_(4)

Färgen var ljust skimrande gyllengul. Den eleganta, fruktiga, nyanserade doften hade inslag av mogna vinteräpplen, subtila honungstoner och antydan till brioche. Den komplexa, balanserade smakens syror var gomsmekande lena och bildade en underbar harmoni med frukt, mousse, mineral och brioche. Den kvardröjande eftersmaken var himmelskt god.

20150912_191603

Livet kändes ljuvt!

I maj på Grand Champagne Helsinki 2015 provade jag den stora årgången 1996, den var fulländad! Årgången 2000 är på god väg, de blommigt fruktiga Chardonnay-aromerna har börjat utvecklas mot brioche.

Mitt råd är att köpa två flaskor: Den ena för att njutas nu och den andra för att lagras i källaren ännu under några år. 2000 Femme de Champagne finns i Alkos beställningssortiment och på hyllan i t.ex. Södra Esplanadens butik till ett facilt pris jämfört med andra prestigechampagner.

 

 

 

 

 

 

 

2008 Zieregg – en juvel i Sauvignon Blanc-skrinet

På morgonpromenad i den rena, friska, syrerika skärgårdsluften glimmade daggdropparna likt facettslipade diamanter på skira, ljusgröna ormbunksblad. Jag började tänka på en annan juvel.

Våren 2011 blev jag erbjuden att få följa med på en resa till Südsteiermark i Österrike. Jag fick bestämma vilka vinproducenter vi skulle besöka i oktober 2011. Jag ansåg att Manfred Tement var av högsta prioritet även om jag bara läst om bland andra  Sauvignon Blanc Zieregg i ‘1001 wines you must try before you die’, men aldrig provat Tements viner.

När jag i Stockholm i början av juni 2011 hade turen att hitta just det vinet av årgång 2008 i Systembolagets tillfälliga sortiment, köpte jag två flaskor. Den ena provade jag med min svenske vinvän på ort och ställe och den andra serverade jag blint till min mycket erfarna och kunniga vinvän i Helsingfors. Alla tre var vi mycket förtjusta och imponerade. Vi hade otaliga provningar av Sauvignon Blanc från Sancerre, Pouilly-Fumé, Pessac-Léognan, Nya Zeeland och Sydafrika i bagaget att jämföra med.

Hösten 2011 067

Väl framme i det bedårande vackra, kuperade sydsteieriska landskapet förstod man de unika växtförhållandena på de branta sluttningarna i det varma och fuktiga medelhavsklimatet. Det var mycket intressant att besöka Tement, huset och källaren, där musselkalk-jordmånen syns som en vägg, vid läget Zieregg, som ligger precis vid gränsen till Slovenien. Bland andra viner provade jag igen 2008 Zieregg, som jag köpte några flaskor av.

Hösten 2011 072

Jag hade tålamod att vänta ett år på nästa provning av 2008 (24.10.2012):

Färgen var fortfarande blekgyllen med en aromatisk, komplex doft av honung och örter, den fylliga smaken hade ton av mogna vita vinbär och krusbär.

Klokare av denna underbara upplevelse orkade jag vänta nästan två år på nästa provning av 2008 (8.5.2014):

Färgen hade blivit ljust halmgul, doften hade eleganta Sauvignon Blanc-aromer med inslag av mogna krusbär och mineraler, den fylliga smaken var elegant, nyanserad, balanserad med inslag av mogna krusbär; lång, delikat eftersmak med kvardröjande mineralton.

Vid det här laget hade jag blivit en sann Tement-’fan’ och som tur var detta känt i bekantskapskretsen. I juni 2015 fick jag inbjudan till en mycket exklusiv provning av Sauvignon Blanc från Südsteiermark, ordnad av en Österrike-konnässör. Vi provade 18 SB-viner av nio olika steieriska producenter, alltså en heltäckande kavalkad. De tolv deltagarna var mycket erfarna provare, även med österrikiska mått mätt.

2008 Zieregg Sauvignon Blanc, Grosse STK Lage, Tement, 13,5% var ‘outstanding’ och provningens ‘vinnare’.

Vad är det då som är så ‘outstanding’ med Tement Zieregg SB? Som alla stora viner har det utsökt balans, mångfacetterad struktur med komplexitet, elegans och längd. Och ‘hemligheten’ bakom detta är förstås terroir och vinifiering: Svala nätter, musselkalk och kalkmärgel i jordmån, minst 15 år gamla vinstockar och 18 månader ‘sur lie’ ger ett vin som utvecklas under flaskmognaden mot större och större vin. Producenten utlovar att vinet är bäst 15 år efter skörd.

20150611_182614

Jag har följt vinets utveckling under fyra år mot större och större komplexitet och ändå har det kommit bara halvvägs mot den utlovade ‘beste Trinkreife’.

 

Frutti di passione bianchi italiani

 

‘ABC – anything but Chardonnay’ var en av reaktionerna mot den populära druvsortens världsinvasion som gav klumpiga, likriktade viner. Som tur har konsumenternas kvalitetsmedvetenhet och därmed även efterfrågan på karaktärsfulla viner med lokal anknytning ökat.

I juni 2006 skrev Jancis Robinson, med ord som ‘skattfynd’ i rubriken, om den nya termen och trenden ‘autoctono’, som hade blivit populär bland vinälskare i Italien. Det är ursprungligen ett lånord från grekiskan som betyder ‘från den egna jorden’. De autoktona är gamla druvsorter (ungefär 350 sådana finns i Italien), med begränsad geografisk spridning, som i många fall nästan var på väg att dö ut, men räddades av hängivna producenter.

Avsikten är inte att skapa en motsättning mellan de internationella och autoktona druvsorterna utan att värna om traditioner och autenticitet.

Det har bl. a. bröderna Mauro och Savio Daniele  på La Strette, i Novello (Piemonte) gjort, när de har räddat den autoktona druvsorten Nascetta (0,8ha). 1999 lanserades de första 800 103flaskorna efter en testperiod av tio år. 2010 fick man appellationen DOC Langhe Nas-cëtta del Comune di Novello.

Druvsorten är semi-aromatisk, med ton av akaciahonung, citrus, örter och mineral; måttliga syror (5,5-6g/l), aningen ‘oljighet’ i avslutningen. Det var intressant att få prova både årgången 2013 (12,5%) och 2002 på La Strette i oktober 2014:

2013 var halmgult med gyllene reflexer och hade ton av mogen frukt, grape, citrus och honung. 2002 var intensivt gyllengult, torrt och friskt, men med en intensiv doft av ‘passito’ (sött vin av torkade druvor), smak av mineral och sälta samt ‘oljighet’.

Intressant att ett vin med så pass låg syra har sådan lagringspotential.

I slutet av maj besökte några italienska vinproducenter Helsingfors och jag hade förmånen att få prova några för mig okända viner gjorda på autoktona druvsorter: Bellone (Bianco) från Latium och Moscatello di Castiglione a Casauria från Abruzzo.

Latium var kärnområdet i det gamla romarriket. Där odlades druvsorten Bellone redan under antiken (omnämnts av Plinius d. ä.).

Azienda Agricola Casale del Giglio lanserade nyligen 2014 Bellone Lazio Bianco IGT (13,5%), från området Castelli Romani – Monti Lepini, som sträcker sig ända till kusten vid Tyrrenska havet. Här finns gynnsamt mikroklimat med havsbris.

Vinet är friskt med inslag av mogna tropiska frukter (mango, papaya), mineraler och aningen kryddighet med sälta av havsbrisen. Torrt, elegant, balanserat med längd; perfekt skaldjursvin.

Azienda Agricola Angelucci bildades av gamla familjeegendomar i början av 2000 för att rädda en lokal, antik klon av Muscat, Moscatello di Castiglione a Casauria (dokumenterad sedan 1747). Idag efter många år av genetisk forskning och experiment odlas Casauria-klonen, tillsammans med distriktets tre andra historiska druvsorter, Montepulciano, Trebbiano d’Abruzzo och Pecorino , på branta, terrasserade sydostsluttningar, 250-350 m.ö.h., i Gran Sasso-bergen (Apenninerna), 40 km från Adriatiska havet.

Av Moscatello gör Angelucci tre olika viner: ett sött Passito-vin, ett sött mousserande vin (Charmat-metoden) och ett torrt Travertine Moscatello Secco Colline Pescaresi IGP. Alla tre var eleganta, välgjorda viner, men mest förtjust blev jag i det torra vinet av årgång 2014 (12,5%), som jag hade glädjen att få en flaska av.

Muscat-doften var frisk, ren, vällavvägt elegant med inslag av citrus; den relativt fylliga, friskt syrliga, balanserade, aningen kryddiga smaken hade bra längd. Vinet kändes luftigt och elegant; andades sommar!20150522_152152

Det blev ‘bon mariage’ med kycklingterrin, som var kryddad med timjan, aningen muskotnöt och nejlika; marinerade svarta bönor och gurktärningar i blandad sallad.

Dessa druvsorter ingår i det lokala kulturarvet, de andas historia men i fräsch, modern tappning!

 

 

 

 

Piemonte – Barolo

Piemonte – Barolo

Återigen förundras vi över vårens under, lönnkronornas intensiva grönska mot klar förgätmigej-blå himmel, de musikaliska fåglarnas glädjekvitter, de icke så musikaliska skäggdoppingars stiliga skrud och fruktträdens vita blomsterskum.

Ändå tänker jag då och då tillbaka på en dröm som blev verklighet.

I februari 2014 provade jag, i Helsingfors, Barolo och Langhe Nebbiolo av producenten Broccardo och blev förtjust i dessa rena, välgjorda, klassiska viner. Det blev en intressant pratstund med Laura och Filippo Broccardo, som slutade med att jag blev inbjuden till Monforte d’Alba.

Vi är två vinvänner som länge hade drömt om att resa till Piemonte och nu började det bli verklighet.

Jag hade även en inbjudan av Fabio Fantino från Conterno Fantino, som jag hade träffat några år tidigare på Vinexpo. Det tredje besöket blev ‘up-and-coming’ producenten Le Strette, som jag läst om i September Decanter 2014.

Vi förberedde oss med att prova:

2009 Barolo,  Vigna del Gris,  Conterno Fantino  14,5%                   (401 SEK , SB)

-relativt tät, mörk rubin med begynnande mognadsrand av antikrosa -elegant, komplex doft av violer, torkade rosor, bergamott; fruktig    syrlighet med inslag av färska blåbär, mörk choklad                                     -stram, fyllig, rik, komplex, kryddig smak; Barolo-tanninerna är  inlindade i elegant fruktighet som utmynnar i gomsmekande balans mellan fruktsyror och tanniner; lång, läcker, komplex, balanserad eftersmak                                                                                                                  (Provat 26.10.2014,  dagen före vår avresa,  3 bicchieri i Gambero Rosso)

Vyerna i det disbeslöjade landskapet Langhe trollband oss. Deldistriktet ligger öster om floden Tanaro och söder om staden Alba i provinsen Cuneo. ‘Langhe’, pluralformen för ‘langa’ är ett dialektalt ord för en låg, lång kulle. Själva DOC Langhe introducerades i november 1994. Vi var där för 20-årsjubileet utan vi just då visste om det. Området är litet och ännu mindre om man begränsar sig till appellationen Barolo (1800 ha).

Hos Conterno Fantino i Monforte d’Alba provade vi bl.a. samma Barolo, Vigna del Gris som ovan, men av årgång 2006, som är ‘outstanding’ medan 2009 är ‘very good’. När 2009 redan generöst  bjöd på Nebbiolo-aromer, bjöd 2006 på löften om potential. Den var elegant, komplex och fruktig med välintegrerade tanniner, som fyllde hela gommen. Definitivt ett ‘vin de garde’!

Precis som hos förra producenten satt vi även hos Broccardo i ett högt beläget provningsrum med panoramafönster mot sluttningar av vinrankor i höstens vackra kulörer.

Vi provade bl. a. 2012 Langhe Nebbiolo med skimrande granatröd färg; ung, frisk, fruktig doft med inslag av smultron; torr, mjuk smak med frisk syrlighet, fina Nebbiolo-tanniner, aningen blåbär i eftersmaken. 14%

Det var speciellt 2010 Barolo som jag blivit förtjust i Helsingfors i början av 2014. Så även nu: Rena, fruktiga aromer av röda bär, tobak, läder, aningen flinta; smaken är klassisk, komplex, kryddig, med sträva tanniner, bra balans med harmonisk avslutning. 14%  91p i April Decanter 2015.

Hos Le Strette i Novello provade vi två olika Barolo av den mycket bra årgången 2010. De är strålande exempel på hur skillnader i ‘terroir’ kan uttrycka sig i glaset. Precis som Pinot Noir kan Nebbiolo tolka minimala skillnader i olika mikroklimat.

2010 Barolo Bergera Pezzole – personlighet och kraft              kommer från lerhaltig jordmån i kommunen Novello                           Den sammansatta, kryddiga doften har inslag av kanel, torkad frukt (fruktkaka) och lakrits; smaken är torr, rund, mjuk med sötaktig, komplex fruktighet, varma plommontoner. Längd. 15%                Provat 30.10.2014 och 12.4.2015 88p i April Decanter 2015

2010 Barolo Bergeisa – struktur och elegans                                  kommer från kalkhaltig jordmån i kommunen Barolo                          Den eleganta, balanserade doften har ton av vilda bär (björnbär och hallon) och blommor (violer och rosor). Smaken är elegant, komplex med bär och blomtoner, tanninerna är silkiga; väldigt lång, läcker eftersmak som stannar länge. 15%                                                              Provat 30.10.2014 och 28.5.2015                                                            Perfekt vin till carpaccio på renytterfilé!149 (1)

Avståndet mellan de två vingårdarna är en kilometer!

 

2010:orna är stiligt klassiska viner, med yppig fruktighet, bra syranivåer och fasta, förvånansvärt mjuka, mogna tanniner, trots den höga alkoholprocenten. Man kan med förtjusning konsumera dem redan nu och då helst till en lämplig maträtt. Nebbiolos nyvunna charm ligger i att man kan konsumera dem som relativt unga och sedan prova och följa dem under tio år och längre beroende på årgång.

Verkligheten blev en dröm på Hotel Barbabuc i Novello: Utsökt mat med spännande vinval av den proffsiga vinkyparen som också var ‘chef’.  Hela personalen månade om vårt välbefinnande.097

 

 

 

 

 

Men nu hägrar sommaren, skärgården och BystrandKirjais, som jag hoppas serverar vällagad kalvlever med piemontesiskt vin även denna sommar.

 

 

 

Grand Champagne Helsinki 2015 – Taittinger

Jag vill lyfta fram ännu en topproducent, Taittinger, som representerades av Clovis TaittingerGrand Champagne Helsinki 2015. Han kallar sig själv  ‘black sheep’, för hans moderna marknadsföringsmetoder har inte alltid gillats av traditionalisterna. Men de har behövts för huset Taittinger’s utsökta champagner har inte alltid rönt den uppskattning som de förtjänar. Tidskriften Livets Goda har rankat huset Taittinger som fyra efter Krug, Bollinger och Salon.

Taittinger är i dag det största privatägda huset i Champagne med en produktion av fyra miljoner flaskor per år. De egna vingårdarna på 300 hektar svarar för 50 procent av  husets behov. Taittinger’s eleganta, Chardonnay-dominerade stil är charmigt ‘parfymerad’ och lätt rostad. Huset bytte ägare några gånger under detta årtusende, men köptes år 2006 av en Taittinger, Pierre-Emmanuel, som tillsammans med sina barn, Clovis och Vitalie, arbetar i företaget.

Ett av målen är att ‘ansiktslyfta’ husets prestigechampagne Comtes de Champagne, som tillhör de mest eleganta i blanc de blancs-kategorin (pionjär 1952).

En av mina absolut största champagneupplevelser har varit 1989 Comtes de Champagne i mars 2013. Den fortfarande friska, eleganta, djupa, rika, komplexa, mogna blanc de blancs-stilen med inslag av kanderad citron, kvittengelé och mineral  gjorde ett stort intryck och finns fortfarande kvar i sinnenas minnesbok.

Jag fick prova årgång 2005 på Grand Champagne Helsinki:

Ung, fräsch bouquet med mild, krämig frukt, vita päron och mineraler. Smaken är djup, rik, fyllig, bra balans, inslag av vita päron, litchi, grädde och mineral. Generös frukt, bra syra, lång aromatisk eftersmak med mineralton.

Fem procent av vinet har legat fyra månader på fat. Denna minimala fatlagring gör Comtes’en mjuk och gräddig och njutbar redan som yngre, men vinet blir bättre och bättre med lagring, för dessa viner åldras med behag.

Medan vi väntar kan vi unna oss Les Folies de la Marquetterie NV.

Huset Taittinger tror framför allt på ‘assemblage’, men har det oaktat sedan 2006 framställt en ‘single vineyard’ champagne Les Folies de la Marquetterie (55% PN, 45% C). Vingården som omger Château de la Marquetterie var den första i Pierre Taittingers blivande champagneimperium. De 30-40 år gamla Pinot Noir- och Chardonnay-raderna i den fyra hektar stora vingården är planterade växelvis (därav Folies, galenskaper). Man vinifierar varje mindre parcell för sig varav en tredjedel i stora 400 liters fat. Vinet får ligga i horisontalläge ‘sur lattes’ i fem år.

Och resultatet blir en underbar champagne, där doften är komplex, rik, fruktig med inslag av persika, brioche och vanilj. Smaken är fyllig, intensivt fruktig med friska, välintegrerade syror. Lång, nyanserad eftersmak med lätta träaromer (des notes boisées). Dosage 8g/l. En gastronomisk champagne.

Denna champagne finns både i Alkos och Systembolagets sortiment och är verkligen prisvärd.

Grand Champagne Helsinki 2015 – Dom Ruinart

Fredagen den 8 maj behövde vi inte resa till La Champagne, för La Champagne med dess topproducenter kom till oss. Detta var möjligt tack vare Essi Avellans, vår champagneambassadör och Richard Juhlins kvinnliga motsvarighet i Finland, goda kontakter.

Dagen inleddes med att Essi Avellan intervjuade representanter för Taittinger, G.H. Mumm, Ruinart, Laurent-Perrier, Henri Giraud, Pol Roger och Lehmann Glass. Efter denna informativa inledning fick branschfolk prova utsökta drycker och knyta kontakter.

RuinartPå kvällen deltog jag i en Ruinart-provning ledd av den ambitiöse vinmakaren Frédéric Panaïotis, som varit källarmästare på Ruinart sedan 2007.  Såsom så många champagnehus använde man kronkork under flasklagringen, men övergick till naturkork 2010 för att säkra kvaliteten.

Som första vin provade vi Blanc de Blancs NV ur en magnumflaska. Där kom husets eleganta, friska, mineralbetonade stil till uttryck. Chardonnay-druvorna till detta vin kommer huvudsakligen från områden utanför Côte des Blancs. Därav blir stilen lite bredare och rundare än blanc de blancs i allmänhet. Vinet har lätt rostad ton även om  det inte har varit i kontakt med ek. Mycket njutbart!

Men något som är ännu mera njutbart är att prova 20-25 år gammal champagne av hög kvalitet! Sådana champagner har mer komplexitet än unga omogna motsvarigheter samtidigt som de ännu inte är tyngda av ålder. Vi fick prova prestigevinet Dom Ruinart 1996 ur flaska och magnum, 1993 och 1990.

Champagnen Dom Ruinart föddes 1959,  när Maison Ruinart fyllde 220 år.  Stilen är frisk, ren, krämig med inslag av citrus och mineral. Ännu efter tio års flasklagring i horisontalläge – ‘sur lattes’ – behövs flera år, beroende på årgång, för att den eleganta Dom Ruinart ska visa sin bästa sida. De stora årgångarna 1990 och 1996 utvecklas långsammare till fulländning.

Jag hade provat Dom Ruinart 1996 i maj 2014 och funnit elegant, ungdomlig fräschör, komplexitet i doft och smak, citruston inbäddad i gomsmekande, aningen rökiga mineraler; lång, läcker eftersmak.

Dom Ruinart 1996, ur flaska,  kändes lite mognare än beskrivningen ovan, men definitivt inte  Dom Ruinart 1996, ur magnum, utan tvärtom var skillnaden stor.  Vinerna utvecklas ju långsammare och bättre i magnumflaskor. Bara man har tålamod att vänta.

Stora årgångar utvecklas långsammare,  så  Ruinart 1993 kändes mognare än Dom Ruinart 1990.  1993 hade inslag av honung och kanderad citron, 1990  karamelliserad, smöraktig ton. Just dessa är kännetecken för champagner som uppnått flaskmognad.

Det var en underbar dag med stora upplevelser!

Ett stort tack till arrangörerna!

 

Moulin Touchais 1953

Moulin Touchais har sedan 1980-talet varit ett begrepp bland vinälskare i Sverige tack vare Sara och Martin Giertz som började importera Moulin Touchais 1983. Jag hade förmånen att delta i en provning som hette ‘100 år av Moulin Touchais’ på SAS Wine Club 1992.

Vi provade vinerna (bl. a. två 1800-tals årgångar, 1921 var bäst, 1953 var mycket bra redan då) under ledning av Alex Willbrenninck, som hade gåslever med sig till oss för maximal upplevelse.
Under 90-talet och senast 2001 medan jag ännu bodde i Sverige provade jag olika 80-tals årgångar.

Nu var det ett kärt återseende att få prova årgången 1953. Men först, hur är det möjligt att ett vin kan leva så länge med väl bibehållen fräschör?

Vid floden Layon i Anjou lyckas man göra stora viner av druvan Chenin Blanc. Ungefär 20 procent av druvorna skördas 90 dagar efter blomning när de fortfarande är något omogna och innehåller mycket syra. Resten av druvorna skördas sent, cirka 120 dagar efter blomning, när druvorna är övermogna. Denna geniala metod är en del av förklaringen till att Moulin Touchais blir så komplext, smakrikt och långlivat. Man tillverkar vin varje år, men endast de bästa årgångarna blir MT.

1953 är en väldigt exklusiv årgång, men i Systembolagets sortiment finns yngre årgångar som likväl passar till gåslever, grönmögelost, äppel- och bärdesserter eller till rabarberpaj i den härliga vårsolens glans.

Jag hade en provning av söta viner den 21 april 2015, där denna 1953 ingick. Vi provade vinerna i följande ordning:

2002 Pinot Gris Vendanges Tardives, Charles Wantz, Alsace
-mörk mässing
-torkad aprikos, ylle, mild ananaston
-halvsöt smak med inslag av torkad frukt, ananaskarameller,
måttlig syra

1953 Moulin Touchais, Coteaux du Layon, Loire
-mörkt gyllene bärnsten med grönskimrande rand
-komplex, yppig doft, inslag av lagrad årgångscider med
mycket lätt oxidationston/ “parkettlack”
-frisk, fruktig, elegant, halvsöt smak med livskraftiga syror, utsökt         balans; lång, god, fruktig eftersmak

2002 Château Suduiraut, 1er cru, Sauternes
-intensivt gyllengul färg
-intensiv, komplex, mogen doft av bivax, blomsteräng, mild
pomeranston, marsipan
-mycket söt smak av ‘bitter’ apelsinmarmelad, torkad frukt,
marsipan, bra balans; saffran i eftersmaken

Till dessa viner åt vi små kulor av ‘bloc de foie gras de canard’
på salladsbädd (Mâche) med rostade, lätt saltade
pinjenötter och Perle di Balsamico. Såsom så ofta tidigare gick
vinet som i provningen hamnade i skuggan av de andra bäst till
maten, alltså Pinot Gris Vendanges Tardives. Moulin Touchais
var också bra, men Suduiraut kändes som för sött till anklevern.
Till det hade Roquefort passat bättre.

Vad äter man och dricker efter en sådan kanoninledning?
Det blev en fisk- och skaldjurssoppa med fänkål, tomat, vitt vin och
saffran. Och vinet därtill? En utsökt Rheingau Riesling från Schloss
Schönborn: 2012 Hattenheim Alte Reben, vars eleganta, fruktiga och komplexa doft hade inslag av mogen grapefrukt; smaken likaså
elegant, sammansatt med välintegrerade syror, läcker, fruktig smak av mogen grape; bra balans, lång, god eftersmak.