Grand Champagne Helsinki 2015 – Taittinger

Jag vill lyfta fram ännu en topproducent, Taittinger, som representerades av Clovis TaittingerGrand Champagne Helsinki 2015. Han kallar sig själv  ‘black sheep’, för hans moderna marknadsföringsmetoder har inte alltid gillats av traditionalisterna. Men de har behövts för huset Taittinger’s utsökta champagner har inte alltid rönt den uppskattning som de förtjänar. Tidskriften Livets Goda har rankat huset Taittinger som fyra efter Krug, Bollinger och Salon.

Taittinger är i dag det största privatägda huset i Champagne med en produktion av fyra miljoner flaskor per år. De egna vingårdarna på 300 hektar svarar för 50 procent av  husets behov. Taittinger’s eleganta, Chardonnay-dominerade stil är charmigt ‘parfymerad’ och lätt rostad. Huset bytte ägare några gånger under detta årtusende, men köptes år 2006 av en Taittinger, Pierre-Emmanuel, som tillsammans med sina barn, Clovis och Vitalie, arbetar i företaget.

Ett av målen är att ‘ansiktslyfta’ husets prestigechampagne Comtes de Champagne, som tillhör de mest eleganta i blanc de blancs-kategorin (pionjär 1952).

En av mina absolut största champagneupplevelser har varit 1989 Comtes de Champagne i mars 2013. Den fortfarande friska, eleganta, djupa, rika, komplexa, mogna blanc de blancs-stilen med inslag av kanderad citron, kvittengelé och mineral  gjorde ett stort intryck och finns fortfarande kvar i sinnenas minnesbok.

Jag fick prova årgång 2005 på Grand Champagne Helsinki:

Ung, fräsch bouquet med mild, krämig frukt, vita päron och mineraler. Smaken är djup, rik, fyllig, bra balans, inslag av vita päron, litchi, grädde och mineral. Generös frukt, bra syra, lång aromatisk eftersmak med mineralton.

Fem procent av vinet har legat fyra månader på fat. Denna minimala fatlagring gör Comtes’en mjuk och gräddig och njutbar redan som yngre, men vinet blir bättre och bättre med lagring, för dessa viner åldras med behag.

Medan vi väntar kan vi unna oss Les Folies de la Marquetterie NV.

Huset Taittinger tror framför allt på ‘assemblage’, men har det oaktat sedan 2006 framställt en ‘single vineyard’ champagne Les Folies de la Marquetterie (55% PN, 45% C). Vingården som omger Château de la Marquetterie var den första i Pierre Taittingers blivande champagneimperium. De 30-40 år gamla Pinot Noir- och Chardonnay-raderna i den fyra hektar stora vingården är planterade växelvis (därav Folies, galenskaper). Man vinifierar varje mindre parcell för sig varav en tredjedel i stora 400 liters fat. Vinet får ligga i horisontalläge ‘sur lattes’ i fem år.

Och resultatet blir en underbar champagne, där doften är komplex, rik, fruktig med inslag av persika, brioche och vanilj. Smaken är fyllig, intensivt fruktig med friska, välintegrerade syror. Lång, nyanserad eftersmak med lätta träaromer (des notes boisées). Dosage 8g/l. En gastronomisk champagne.

Denna champagne finns både i Alkos och Systembolagets sortiment och är verkligen prisvärd.

Grand Champagne Helsinki 2015 – Dom Ruinart

Fredagen den 8 maj behövde vi inte resa till La Champagne, för La Champagne med dess topproducenter kom till oss. Detta var möjligt tack vare Essi Avellans, vår champagneambassadör och Richard Juhlins kvinnliga motsvarighet i Finland, goda kontakter.

Dagen inleddes med att Essi Avellan intervjuade representanter för Taittinger, G.H. Mumm, Ruinart, Laurent-Perrier, Henri Giraud, Pol Roger och Lehmann Glass. Efter denna informativa inledning fick branschfolk prova utsökta drycker och knyta kontakter.

RuinartPå kvällen deltog jag i en Ruinart-provning ledd av den ambitiöse vinmakaren Frédéric Panaïotis, som varit källarmästare på Ruinart sedan 2007.  Såsom så många champagnehus använde man kronkork under flasklagringen, men övergick till naturkork 2010 för att säkra kvaliteten.

Som första vin provade vi Blanc de Blancs NV ur en magnumflaska. Där kom husets eleganta, friska, mineralbetonade stil till uttryck. Chardonnay-druvorna till detta vin kommer huvudsakligen från områden utanför Côte des Blancs. Därav blir stilen lite bredare och rundare än blanc de blancs i allmänhet. Vinet har lätt rostad ton även om  det inte har varit i kontakt med ek. Mycket njutbart!

Men något som är ännu mera njutbart är att prova 20-25 år gammal champagne av hög kvalitet! Sådana champagner har mer komplexitet än unga omogna motsvarigheter samtidigt som de ännu inte är tyngda av ålder. Vi fick prova prestigevinet Dom Ruinart 1996 ur flaska och magnum, 1993 och 1990.

Champagnen Dom Ruinart föddes 1959,  när Maison Ruinart fyllde 220 år.  Stilen är frisk, ren, krämig med inslag av citrus och mineral. Ännu efter tio års flasklagring i horisontalläge – ‘sur lattes’ – behövs flera år, beroende på årgång, för att den eleganta Dom Ruinart ska visa sin bästa sida. De stora årgångarna 1990 och 1996 utvecklas långsammare till fulländning.

Jag hade provat Dom Ruinart 1996 i maj 2014 och funnit elegant, ungdomlig fräschör, komplexitet i doft och smak, citruston inbäddad i gomsmekande, aningen rökiga mineraler; lång, läcker eftersmak.

Dom Ruinart 1996, ur flaska,  kändes lite mognare än beskrivningen ovan, men definitivt inte  Dom Ruinart 1996, ur magnum, utan tvärtom var skillnaden stor.  Vinerna utvecklas ju långsammare och bättre i magnumflaskor. Bara man har tålamod att vänta.

Stora årgångar utvecklas långsammare,  så  Ruinart 1993 kändes mognare än Dom Ruinart 1990.  1993 hade inslag av honung och kanderad citron, 1990  karamelliserad, smöraktig ton. Just dessa är kännetecken för champagner som uppnått flaskmognad.

Det var en underbar dag med stora upplevelser!

Ett stort tack till arrangörerna!

 

Moulin Touchais 1953

Moulin Touchais har sedan 1980-talet varit ett begrepp bland vinälskare i Sverige tack vare Sara och Martin Giertz som började importera Moulin Touchais 1983. Jag hade förmånen att delta i en provning som hette ‘100 år av Moulin Touchais’ på SAS Wine Club 1992.

Vi provade vinerna (bl. a. två 1800-tals årgångar, 1921 var bäst, 1953 var mycket bra redan då) under ledning av Alex Willbrenninck, som hade gåslever med sig till oss för maximal upplevelse.
Under 90-talet och senast 2001 medan jag ännu bodde i Sverige provade jag olika 80-tals årgångar.

Nu var det ett kärt återseende att få prova årgången 1953. Men först, hur är det möjligt att ett vin kan leva så länge med väl bibehållen fräschör?

Vid floden Layon i Anjou lyckas man göra stora viner av druvan Chenin Blanc. Ungefär 20 procent av druvorna skördas 90 dagar efter blomning när de fortfarande är något omogna och innehåller mycket syra. Resten av druvorna skördas sent, cirka 120 dagar efter blomning, när druvorna är övermogna. Denna geniala metod är en del av förklaringen till att Moulin Touchais blir så komplext, smakrikt och långlivat. Man tillverkar vin varje år, men endast de bästa årgångarna blir MT.

1953 är en väldigt exklusiv årgång, men i Systembolagets sortiment finns yngre årgångar som likväl passar till gåslever, grönmögelost, äppel- och bärdesserter eller till rabarberpaj i den härliga vårsolens glans.

Jag hade en provning av söta viner den 21 april 2015, där denna 1953 ingick. Vi provade vinerna i följande ordning:

2002 Pinot Gris Vendanges Tardives, Charles Wantz, Alsace
-mörk mässing
-torkad aprikos, ylle, mild ananaston
-halvsöt smak med inslag av torkad frukt, ananaskarameller,
måttlig syra

1953 Moulin Touchais, Coteaux du Layon, Loire
-mörkt gyllene bärnsten med grönskimrande rand
-komplex, yppig doft, inslag av lagrad årgångscider med
mycket lätt oxidationston/ “parkettlack”
-frisk, fruktig, elegant, halvsöt smak med livskraftiga syror, utsökt         balans; lång, god, fruktig eftersmak

2002 Château Suduiraut, 1er cru, Sauternes
-intensivt gyllengul färg
-intensiv, komplex, mogen doft av bivax, blomsteräng, mild
pomeranston, marsipan
-mycket söt smak av ‘bitter’ apelsinmarmelad, torkad frukt,
marsipan, bra balans; saffran i eftersmaken

Till dessa viner åt vi små kulor av ‘bloc de foie gras de canard’
på salladsbädd (Mâche) med rostade, lätt saltade
pinjenötter och Perle di Balsamico. Såsom så ofta tidigare gick
vinet som i provningen hamnade i skuggan av de andra bäst till
maten, alltså Pinot Gris Vendanges Tardives. Moulin Touchais
var också bra, men Suduiraut kändes som för sött till anklevern.
Till det hade Roquefort passat bättre.

Vad äter man och dricker efter en sådan kanoninledning?
Det blev en fisk- och skaldjurssoppa med fänkål, tomat, vitt vin och
saffran. Och vinet därtill? En utsökt Rheingau Riesling från Schloss
Schönborn: 2012 Hattenheim Alte Reben, vars eleganta, fruktiga och komplexa doft hade inslag av mogen grapefrukt; smaken likaså
elegant, sammansatt med välintegrerade syror, läcker, fruktig smak av mogen grape; bra balans, lång, god eftersmak.