Category Archives: Italien

D’Angelo i hjärtat av Basilicata – D’Angelo Basilicatan sydämessä (suomenkielinen versio alempana)

Basilicata, som ligger mellan den italienska stövelns klack och tåspets, har kust längs Tarantobukten men området sträcker sig inåt land ända till berget Vulture. Det har gett namnet till distriktets mest berömda vin – DOC Aglianico del Vulture. Det var antikens greker som förde druvan till södra Italien och namnet påstås vara en förvrängning av Vitis hellenica, grekiskt vin. DOC blev Aglianico del Vulture 1971.

På slätter och låglänt kustland är klimatet här för hett för odling av kvalitetsviner men ju högre upp på Apenninernas sluttningar vingårdarna klättrar desto högklassigare blir vinet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Aglianico del Vulture är en sent mognande druva, som högt uppe på Monte Vultures sluttningar ger välstrukturerade, komplexa viner med med god lagringspotential. Man har även kallat vinerna södra Italiens Barolo, för det finns likheter.

På en slocknad vulkans sluttning på 400 m ö h odlar producenten D’Angelo druvsorten Aglianico del Vulture. Jordmånen är porös vulkanisk tuff som binder vatten och ger jämn fuktighet i det varma klimatet. Vinhuset D’Angelo föddes 1930. Sedan 1976 tillverkar man vin under egen etikett. Huset har 35 hektar, mest Aglianico del Vulture men även Chardonnay och Moscato, som ger en årsproduktion på 300 000 flaskor. 80 % av produktionen exporteras till Nordeuropa och norra USA. Idag leds huset av syskonen Erminia och Rocco som för åtta år sedan vid unga år fick ta över efter fadern Lucios bortgång. De arbetar i samma tradition som tidigare generationer och tillverkar viner i en stram, klassisk stil – en stil som kräver tålamod med lång maceration och fatlagring.

Jag hade nöjet att få prova husets viner vid en middag på restaurang Muru i Helsingfors i närvaro av Erminia D’Angelo. Senare samma vecka fick jag tillfälle att intervjua henne.

Jag ville veta mera om vinifikationen av de tre Aglianico del Vulture -vinerna som var så olika: Sacravite IGT Basilicata, Aglianico del Vulture DOC och Canneto IGT Basilicata.

Druvsorten är densamma, alla odlas på 400 m ö h på vulkanisk tuff med samma ostliga, sydostliga solexponering men åldern på vinrankorna, skördeuttaget och fatlagringen varierar. Och resultatet blir utsökta med väldigt olika viner, två IGT och en DOC. Mycket intressant!

 

Sacravite IGT Basilicata Vinet har fått sitt namn efter den romerske poeten Horatius ode till Varus: ‘plantera inte ett träd förrän ni har planterat den heliga vinrankan, Sacra vite’.

100% Aglianico del Vulture, 70 000 flaskor,  60 hl/ha, efter jäsningen kort tid i stora slavonska ekfat, syftet är att bevara druvaromerna

Årgång 2014: Färgen var djup purpur. Doften var ung och frisk med inslag av höstens första plommon. Smakens friska strävhet liknade den av höstens första plommonprimörer med syra och strävhet i en saftig balans.

Aglianico del Vulture DOC 100% Aglianico del Vulture, 100 000 flaskor,  45 hl/ha, maceration i snitt 8 dagar, 18 månader i stora ekfat (500 l)

Årgång 2013: Färgen var djup rubin. Doften hade stram fruktighet med inslag av örter och lakrits. Den fylliga, strama smaken uppvisade en perfekt balans mellan syror, frukt och välintegrerade tanniner. Ett klassiskt, koncentrerat vin med längd.

Canneto IGT Basilicata  100% Aglianico del Vulture, 40 000 flaskor, 35 hl/ha, maceration 10 dagar, 18 månader i barrique, 225 l och därpå 8 månader i flaska. Då vinet lanserades 1985, låg vinrankorna utanför DOC-området, därav IGT. Idag kunde vinet vara DOC men då skulle man behöva byta ut den sparsmakade, eleganta etiketten och det vill man inte för vinet har sin trogna kundkrets.

Årgång 2013: Djup mörk tegel med antikrosa rand. Intensiv, nyanserad doft med ton av fikon, örter och lakrits. Den komplexa, fylliga smakens syror, frukt och tanniner blir till en balanserad sammetslik helhet med fin koncentration och med inslag av örter och lakrits. Lång eftersmak. De torra, välintegrerade tanninerna, den mogna frukten och de fina syrorna gör att Canneto uppvisar en viss Barololikhet. Vilken njutning!  

Strama, klassiska viner som förför med balans, komplexitet, koncentration och längd!

År 2010 upphöjdes Aglianico del Vulture Superiore och Riserva till högsta klassen – DOCG. Husets Caselle 2012 kommer ut på marknaden som DOCG under 2017.

Både Aglianico del Vulture och Canneto finns i Systembolagets beställningssortiment. Aglianico del Vulture, både halv och hel flaska, kommer att finnas i Alkos sortiment i november 2017.

 

D’Angelo Basilicatan sydämessä

Basilicata sijaitsee Italian saappaan koron ja kärjen välissä, rannikkoa on Taranton lahden äärellä. Alue jatkuu siitä pohjoiseen Vulture nimiselle vuorelle minkä mukaan on nimetty Basilicatan tunnetuin viini – DOC Aglianico del Vulture. Antiikin kreikkalaiset toivat tämän rypälelajikkeen silloiseen siirtomaahansa etelä-Italiaan,  Aglianicon väitetään olevan väännös Vitis hellenicasta, mikä tarkoittaa kreikkalaista viiniä. Aglianico del Vulturesta tuli DOC vuonna 1971.

Tasangolla ja alavalla rannikolla ilmasto on liian kuuma viininviljelylle mutta mitä korkeammalle Apenniinien rinteitä kiivetään sitä laadukkaampaa on viini. Aglianico del Vulture on myöhään kypsyvä lajike, mistä korkealla Monte Vulturen rinteillä saadaan ryhdikästä, moniulotteista, hyvän ikääntymispotentiaalin omaavaa viiniä, mitä on verrattu Baroloon.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jo kauan sitten sammuneen tulivuoren rinteellä, 400 metrin korkeudessa D’Angelon viinitalo viljelee 35 hehtaaria, pääosin Aglianico del Vulturea, mutta myös Chardonnay’ta och Moscatoa. Täällä maaperä on huokoista, vulkaanista tuffia, mikä sitoo vettä hyvin ja antaa näin tasaisen kosteuden. Viinitalo perustettiin 1930 ja vuodesta 1976 D’Angelo on valmistanut viiniä omalla etiketillä, vuosituotanto on noin 300 000 pulloa. 80 % tuotannosta viedään Pohjois-Eurooppaan ja pohjoiseen USA:han.

Nyt perheyrityksen johdossa ovat sisarukset Erminia ja Rocco. Heidän isänsä Lucio kuoli kahdeksan vuotta sitten ja näin sukupolvenvaihdos tapahtui ennenaikaisesti kun sisarukset olivat vielä hyvin nuoria. He jatkavat edellisten sukupolvien työtä, tuottavat ryhdikästä, klassista viiniä tyylillä mikä vaatii kärsivällisyyttä, pitkää kuorikontaktia ja tammikypsytystä.

Minulla oli ilo tavata Erminia D’Angelo Helsingissä ravintola Murussa. Maistelimme talon erinomaisia viinejä ja nautimme pöydän antimista, pääruokana oli mustan Ibericopossun niskaa ylikypsänä, tryffeliperunapyrettä, friteerattua lehtikaalia ja punaviinikastiketta. Myöhemmin samalla viikolla sain mahdollisuuden haastatella Erminia D’Angeloa.

Halusin tietää enemmän kolmen niin erilaisen Aglianico del Vulture -viinin valmistuksesta:

Sacravite IGT Basilicata, Aglianico del Vulture DOC och Canneto IGT Basilicata.

Rypälelajike on kaikissa sama, kaikkia viljellään 400 metrin korkeudessa vulkaanisessa maaperässä, sijainti aurinkoon on myös sama, itä-kaakko, mutta viiniköynnösten ikä, hl/ha ja tammikypsytys vaihtelee. Lopputuloksena on kolme erinomaista mutta aivan erilaista viiniä, kaksi IGT:tä ja yksi DOC. Mielenkiintoista!

Sacravite IGT Basilicata Viini on saanut nimensä roomalaisen runoilija Horatiuksen oodin mukaan missä hän kehottaa: ‘älä istuta yhtään puuta ennen kuin olet istuttanut pyhän viiniköynnöksen, Sacra vite’.

100% Aglianico del Vulture, 70 000 pulloa, 60 hl/ha, käymisen jälkeen vähän aikaa isoissa slavonialaisissa tammitynnyreissä, tavoitteena on säilyttää rypäleen hedelmäiset aromit

Vuosikerta 2014: Väri oli syvää purppuria. Nuoressa, raikkaassa, hedelmäisessä tuoksussa syksyn ensimmäisiä luumuja. Maun raikas, hedelmäinen happoisuus ja kevyt tanniinisuus oli hyvässä tasapainossa, siinä oli syksyn ensimmäisten luumujen mehevää hapokasta karheutta. Sopi erinomaisesti yllämainitun pääruoan kanssa.

Aglianico del Vulture DOC 100% Aglianico del Vulture, 100 000 pulloa, 45 hl/ha, kuorikontakti 8 päivää, 18 kk isoissa tammitynnyreissä (500 l)

Vuosikerta 2013: Väriltään syvä rubiinin punainen. Hillityn kypsän hedelmäisessä tuoksussa oli yrttejä ja lakritsia. Täyteläisessä, ryhdikäässä maussa hapot, hedelmä ja hyvin integroidut tanniinit erinomaisesssa tasapainossa. Klassinen viini jossa hieno konsentraatio ja viipyilevä jälkimaku.

Canneto IGT Basilicata  100% Aglianico del Vulture, 40 000 pulloa, 35 hl/ha, kuorikontakti 10 päivää, 18 kk barrique, 225 l ja lisäksi 8 kk kypsytys pullossa. Viiniköynnökset olivat DOC-alueen ulkopuolella, kun viini lanseerattiin 1985, siitä IGT. Nyt viini voisi olla DOC mutta se vaatisi etiketin muuttamista ja sitä ei haluta kun Cannetolla on uskollinen asiakaskunta.

Vuosikerta 2013: Tumma tiilenpunainen, antiikkiroosa reuna. Intensiivinen, monivivahteinen tuoksu missä viikunaa, yrttejä ja lakritsia. Moniulotteisessa, täyteläisessä maussa hapot, hedelmä ja tanniinit muodostavat hienon karhean samettisen tasapainon missä hyvä konsentraatio, yrttejä ja lakritisia. Pitkään viipyilevä jälkimaku. Löytyy tiettyä ‘barolomaisuutta’. Nautinnollista!

2010 korotettiin Aglianico del Vulture Superiore ja Riserva DOCG:ksi.  D’Angelon Caselle 2012 tulee myyntiin DOCG:nä  vuonna 2017.

Sekä Aglianico del Vulture että Canneto ovat Systembolagetin tilausvalikoimassa. Aglianico del Vulture tulee Alkon valikoimiin marraskuussa 2017.

 

 

 

 

 

 

 

 

En röd och en vit doldis i Piemonte – Dolcetto och Arneis

Alla älskar vi Barolo och Barbaresco men de böljande kullarna i Piemonte har mera att erbjuda än Nebbiolo och Barbera. I händerna på skickliga vinmakare förvandlas även den enklare druvsorten Dolcetto till högklassigt vin med fin balans och god koncentration.

Piemonteserna drack tidigare Dolcetto som vardagsvin. Det var lätt att dricka som ungt tack vare den lägre syran och de mjukare tanninerna. Numera har Barbera övertagit den rollen.

Dolcetto görs i väldigt många olika stilar. Moderna tolkningar av duktiga vinmakare ger djupt purpurfärgade viner, som doftar björnbär, violer, kaffe och chokladöverdragna körsbär. Vinerna kan lagras men även drickas unga. De är utmärkta all round matviner.

Dolcetto i Langhe fick sin DOC-klassificering 1974. Det finns sju olika DOC och en DOCG, Dolcetto di Dogliani, som fick sin DOCG-status 2005. Detta vin kommer från ett begränsat område med lägre uttag per hektar och vinerna måste lagras minst ett år.

En av de fyra bästa producenterna för Dolcetto som Jancis Robinson nämner i ‘Wine Grapes’ (Jancis Robinson m.fl., 2012) är Marziano Abbona www.abbona.com  Gambero Rosso 2015 har gett Tre Bicchieri för Abbonas Dogliani Papà Celso 2013 och kallar vinet en av de oöverträffade Dolcetto-ledstjärnorna. Jag hade nöjet att prova producentens Dogliani DOCG Papà Celso 2014 och Roero Arneis DOCG Tistin 2015 nyligen.

DSC01544

Husets flaggskeppsvin, Papà Celso, har döpts efter Marzianos far, Celso Abbona. Han planterade de idag 60 år gamla vinrankorna i vingården Doriolo, där druvorna till detta vin växer. Den malolaktiska jäsningen sker i ståltank direkt efter alkoholjäsningen.

2014 motsvarar den ovan beskrivna karaktäristiken för en modern högklassig Dolcetto: Färgen var djup purpur, doften aptitretande elegant fruktig med inslag av mörka bär med aningen mandelton, smaken koncentrerat fruktig med fin balans mellan frukt, lena tanniner och måttliga syror, mustighet av färska blåbär och aningen mandelton i eftersmaken. En elegant helhet som är ett bevis på att kvalitetsproducenter i Piemonte gör utsökta viner även på andra druvsorter än Nebbiolo.

 

DSC01552

Den vita druvsorten Arneis hade nästan försvunnit i början av 1970-talet men till all lycka kom en renässans på 1980-talet. Vinerna är lättdruckna, relativt fylliga med sin fruktiga päronton i kombination med måttlig syra. Abbonas Roero Arneis vinifieras i ståltank med fyra månader sur lie.

Hur smakade då Roero Arneis DOCG Tistin 2015?

Friskt, relativt fylligt med delikat fruktighet av mogna päron, mandel och aningens aning aromatisk humle i både doft och smak samt en balanserad struktur som smeker gommen. Den bästa av alla Roero Arneis som jag fått prova.

20160816_141226-1

Varför inte ordna en liten höstfest efter sommarens grillande?

Som förrätt en sallad med räkor eller kräftstjärtar och Roero Arneis Tistin, som huvudrätt bolognesesås (ragù på italienska) med valfri pasta och  Dolcetto Papà Celso.

Mangia, mangia, ti fa bene!

I Finland kan man köpa vinerna på viinikellari.com

Lugana DOC – en pärla vid Gardasjön

Gardasjön har länge varit en turistattraktion, men här i Norden har inte områdets alla ursprungsbeteckningar med dito viner varit så kända. Det är lätt hänt att till exempel Lugana DOC hamnar i skuggan av druvsortstänkandet: Ska vi ha en Riesling, Grüner Veltliner, Sauvignon Blanc eller Chardonnay till maten. Detta besvär skulle kunna sparas med ett Lugana-vin, för de är utmärkta all round-matviner till antipasti, grönsaker, fisk och skaldjur, sushi och ostron.

En som redan tidigt upptäckte detta var den finska gastronomins fader Eero Mäkelä med rekommendationer som räkor med avokado och parmarullar med karljohanssvampsallad (stensopp). Som bäst erbjuder Lugana-vinerna fin fruktighet med mineraler i en balanserad struktur.

Toast Skagen med avocado (1)
Toast Skagen med avokado

Jag känner inte till något vitt vin i Alkos sortiment som ger mer valuta för sina avrundade 15 euron än Lugana San Benedetto av Zenato. Jag har redan tidigare skrivit om denna kvalitetsproducent.

Det familjeägda vinhuset Zenato grundades 1960 av Sergio Zenato. Man äger sammanlagt 75 hektar i San Benedetto (namnet härstammar från det medeltida klosterväsendet) di Lugana och i Costalunga  i Valpolicella. Medan de bästa Valpolicella-druvorna växer högre upp på sluttningar ligger 1200 hektar Lugana-vingårdar platt vid Gardasjöns södra kust mellan kuststäderna Desenzano del Garda och Peschiera del Garda.

DSC01532

Gardasjön bidrar till ett unikt mikroklimat. Jordmånen som skapades för miljoner år sedan består av lera och kalk samt lite krita med mineralsalter längre ner. Därav har många Lugana-viner aningen saltig ton, något som man annars finner i viner från havskuster. Lugana DOC (vintage, superiore, riserva, spumante, vedemmia tardiva) föddes 1967. Trenden är att reducera ek i vinifieringen och låta druvsorten tala för sig själv.

Druvsorten är Trebbiano di Lugana, även kallad Turbiana, en varietet man tidigare trodde hade kopplingar till Trebbiano di Soave och Verdicchio, men DNA-forskning vid universitetet i Milano har visat att så inte är fallet. Det fordras noggrant arbete med temperaturkontroll under vinifieringen för att hålla druvsortens höga syrahalt i balans, men när allt stämmer blir det eleganta vita viner med frukt, syror och mineraler i en välstrukturerad helhet.

I Zenatos portfolio ingår tre Lugana-viner: Santa Cristina kommer från Podere Massoni-vingårdar och ger verkligen uttryck för terroir på ett sätt som gav guldmedalj i SWA (Sommelier Wine Awards) 2016 samt Riserva Sergio Zenato och San Benedetto.

Jag hade tillfälle att prova de två senare vinerna nyligen:

DSC01517

San Benedetto 2014 

Vinet har en komplext mogen, fruktig doft av mogna gula äpplen med en blommig underton. Smaken är rik, åt det fylligare hållet, med inslag av melon, honung och hasselnötter där frukt, syror och mineral möts i en perfekt balans. Ett perfekt matvin från fisk och skaldjur till kyckling.

 

DSC01533

Riserva Sergio Zenato 2013

Historien om Lugana Riserva går tillbaka till 1993 när Sergio Zenato verkligen förstod Trebbiano di Luganas potential och ville presentera en ny, fatlagrad stil av Lugana.

70 % av vinet jäser dels i 5000 liter stora och dels i 300 liter stora ekfat medan resterande 30 %  gör det i ståltank. Därpå följande lagring i 6 månader i mindre ekfat och 12 månader på flaska.

Här  förnimmer man samma mogna doftrikedom som i San Benedetto men ännu yppigare med en elegant, diskret fatton, som bjuder på komplexitet med flera bottnar: Blommighet med inslag av tropiska frukter och fat i en väl sammansatt struktur. Detta komplexa vin passar utmärkt till exempel till risotto med karljohanssvamp.

Kartans källa: Decanter Italy 2014

Eero Mäkelä: Ruoan ja viinin liitto, Otava 2002

 

Mustigt till påsk – ett äventyr i dofter och smaker

Det är inte bara skinkor som lufttorkas i Italien utan även druvor. Metoden lärde man sig redan under antiken av de gamla grekerna. Torktiden är cirka 100 dagar, under denna process skrumpnar druvorna och förlorar vikt, då vattnet i druvan avdunstar. Druvorna får högre extraktrikedom och sockerhalt. Resultatet blir antingen Recioto della Valpolicella, ett sött rödvin eller Amarone della Valpolicella, ett torrt rödvin, där druvsockret fått jäsa ut till alkohol.

1970-talet torkade man 5 % av druvskörden för Amarone eller Recioto, på 90-talet steg andelen till 10 %, efter millennieskiftet var andelen 29 % och 2008 över 40 %. Det här berättar för oss om Amarones explosionsartade popularitet.

Flaggskeppet Amarone är kapitel nummer ett i framgångssagan i vindistriktet Veneto, kapitel nummer två är Valpolicella Classico Ripasso. Detta 60-tals experiment lanserades kommersiellt på 1980-talet. DOC-status fick Ripasso så sent som 2010.

Ripasso: Valpolicella Classico får jäsa en gång till med skalrester från alkoholjäsningen av Amarone. Syftet är att tillverka en fylligare Valpolicella med mera struktur och med en ny dimension av smakrikedom, där friska och torkade fruktaromer gifter sig i en harmonisk helhet; ett vin som tål längre flasklagring.

Ett utmärkt exempel på Valpolicella Classico Ripasso är Ripassa Valpolicella Ripasso DOC Superiore  av Zenato, ett vin vars olika årgångar man fått njuta av under årens lopp och det till ett facilt pris i förhållande till kvaliteten.

Bland andra Valpolicella-producenter har Zenato väckt liv i den ‘antika’ appassimento-metoden att torka druvor. Med hjälp av tradition och innovation skapar man moderna viner som röner uppskattning världen över. De exporteras till mer än 60 länder.

zenatofamilia

Det familjeägda vinhuset Zenato grundades 1960 av Sergio Zenato. Man äger sammanlagt 75 hektar i San Benedetto di Lugana och i Costalunga i Valpolicella. De 35 hektar Corvina, Rondinella och Oseleta växer i kärnområdet Valpolicella Classico, de bästa parcellerna på sydostsluttningar, på 250-300 meter ö.h.

20160314_131512

Jag har provat vinet till många olika kötträtter med gott resultat. Senast blev det ett så utomordentligt gott äktenskap mellan maten och vinet, så jag vill dela med mig.

I slutet av januari 2016 dekanterade och provade vi årgångarna 2008 och 2010. Det var intressant att få uppleva den relativt stora skillnaden: 2010 hade ungdomens intensiva fruktighet kvar medan 2008 hade redan utvecklat kryddig mognadskaraktär med doft av läder.

zenato10

Till dessa viner åt vi mustig köttgryta med chili, rödvin och mörk choklad. Maten och vinet hade samma intensiva smakrikedom.

Påsken infaller tidigt i år. Då är det antagligen ännu så kallt här i Norden, så man känner för en mustig gryta och ett mustigt vin. Den här grytan är ett alternativ till påsklammet eller också ett komplement någon av dagarna under påskhelgen.

Mustig köttgryta med chili och choklad

600 g grytbitar av nötkött

smör och olja

1 gul lök

en halv röd chili (utan frön och mellanväggar)

2 msk tomatpuré

1 dl rött vin

1,5 dl vatten

1 msk kalvfond

30 g mörk choklad (minst 70 %)

salt

svartpeppar

Bryn köttet på stark värme. Salta och peppra. Sänk värmen, tillsätt hackad lök och chili och sedan tomatpuré och fräs ytterligare några minuter.

Tillsätt resten av ingredienserna. Sänk värmen ytterligare och låt koka på svag värme under lock i 50 minuter. Tillsätt mer vatten om det behövs. Rör om då och då. Salta och peppra mer om det behövs.

Servera med quinoa och sallad med kärnor av granatäpple, till den sista skvätten vin smakar det gott med grana padano eller parmesan. Buon appetito! Glad Påsk!

zenato12På Alko finns för tillfället årgång 2012, som jag serverade till grytan, vid 18 grader, nu i början av mars.

Doften är intensiv, kryddig med inslag av mörka körsbär, mörk ckoklad, diskret fatton. Smaken har en fin balans mellan frisk och torkad frukt, den är diskret kryddig med lena tanniner; lång god eftersmak.

20160314_131220

Frutti di passione bianchi italiani

 

‘ABC – anything but Chardonnay’ var en av reaktionerna mot den populära druvsortens världsinvasion som gav klumpiga, likriktade viner. Som tur har konsumenternas kvalitetsmedvetenhet och därmed även efterfrågan på karaktärsfulla viner med lokal anknytning ökat.

I juni 2006 skrev Jancis Robinson, med ord som ‘skattfynd’ i rubriken, om den nya termen och trenden ‘autoctono’, som hade blivit populär bland vinälskare i Italien. Det är ursprungligen ett lånord från grekiskan som betyder ‘från den egna jorden’. De autoktona är gamla druvsorter (350 sådana finns i Italien), med begränsad geografisk spridning, som i många fall nästan var på väg att dö ut, men räddades av hängivna producenter.

Avsikten är inte att skapa en motsättning mellan de internationella och autoktona druvsorterna utan att värna om traditioner och autenticitet.

Det har bl. a. bröderna Mauro och Savio Daniele  på La Strette, i Novello (Piemonte) gjort, när de har räddat den autoktona druvsorten Nascetta (0,8ha). 1999 lanserades de första 800 103flaskorna efter en testperiod av tio år. 2010 fick man appellationen DOC Langhe Nas-cëtta del Comune di Novello.

Druvsorten är semi-aromatisk, med ton av akaciahonung, citrus, örter och mineral; måttliga syror (5,5-6g/l), aningen ‘oljighet’ i avslutningen. Det var intressant att få prova både årgången 2013 (12,5%) och 2002 på La Strette i oktober 2014:

2013 var halmgult med gyllene reflexer och hade ton av mogen frukt, grape, citrus och honung. 2002 var intensivt gyllengult, torrt och friskt, men med en intensiv doft av ‘passito’ (sött vin av torkade druvor), smak av mineral och sälta samt ‘oljighet’.

Intressant att ett vin med så pass låg syra har sådan lagringspotential.

I slutet av maj besökte några italienska vinproducenter Helsingfors och jag hade förmånen att få prova några för mig okända viner gjorda på autoktona druvsorter: Bellone (Bianco) från Latium och Moscatello di Castiglione a Casauria från Abruzzo.

Latium var kärnområdet i det gamla romarriket. Där odlades druvsorten Bellone redan under antiken (omnämnts av Plinius d. ä.).

Azienda Agricola Casale del Giglio lanserade nyligen 2014 Bellone Lazio Bianco IGT (13,5%), från området Castelli Romani – Monti Lepini, som sträcker sig ända till kusten vid Tyrrenska havet. Här finns gynnsamt mikroklimat med havsbris.

Vinet är friskt med inslag av mogna tropiska frukter (mango, papaya), mineraler och aningen kryddighet med sälta av havsbrisen. Torrt, elegant, balanserat med längd; perfekt skaldjursvin.

Azienda Agricola Angelucci bildades av gamla familjeegendomar i början av 2000 för att rädda en lokal, antik klon av Muscat, Moscatello di Castiglione a Casauria (dokumenterad sedan 1747). Idag efter många år av genetisk forskning och experiment odlas Casauria-klonen, tillsammans med distriktets tre andra historiska druvsorter, Montepulciano, Trebbiano d’Abruzzo och Pecorino , på branta, terrasserade sydostsluttningar, 250-350 m.ö.h., i Gran Sasso-bergen (Apenninerna), 40 km från Adriatiska havet.

Av Moscatello gör Angelucci tre olika viner: ett sött Passito-vin, ett sött mousserande vin (Charmat-metoden) och ett torrt Travertine Moscatello Secco Colline Pescaresi IGP. Alla tre var eleganta, välgjorda viner, men mest förtjust blev jag i det torra vinet av årgång 2014 (12,5%), som jag hade glädjen att få en flaska av.

Muscat-doften var frisk, ren, vällavvägt elegant med inslag av citrus; den relativt fylliga, friskt syrliga, balanserade, aningen kryddiga smaken hade bra längd. Vinet kändes luftigt och elegant; andades sommar!20150522_152152

Det blev ‘bon mariage’ med kycklingterrin, som var kryddad med timjan, aningen muskotnöt och nejlika; marinerade svarta bönor och gurktärningar i blandad sallad.

Dessa druvsorter ingår i det lokala kulturarvet, de andas historia men i fräsch, modern tappning!

 

 

 

 

Piemonte – Barolo

Piemonte – Barolo

Återigen förundras vi över vårens under, lönnkronornas intensiva grönska mot klar förgätmigej-blå himmel, de musikaliska fåglarnas glädjekvitter, de icke så musikaliska skäggdoppingars stiliga skrud och fruktträdens vita blomsterskum.

Ändå tänker jag då och då tillbaka på en dröm som blev verklighet.

I februari 2014 provade jag, i Helsingfors, Barolo och Langhe Nebbiolo av producenten Broccardo och blev förtjust i dessa rena, välgjorda, klassiska viner. Det blev en intressant pratstund med Laura och Filippo Broccardo, som slutade med att jag blev inbjuden till Monforte d’Alba.

Vi är två vinvänner som länge hade drömt om att resa till Piemonte och nu började det bli verklighet.

Jag hade även en inbjudan av Fabio Fantino från Conterno Fantino, som jag hade träffat några år tidigare på Vinexpo. Det tredje besöket blev ‘up-and-coming’ producenten Le Strette, som jag läst om i September Decanter 2014.

Vi förberedde oss med att prova:

2009 Barolo,  Vigna del Gris,  Conterno Fantino  14,5%                   (401 SEK , SB)

-relativt tät, mörk rubin med begynnande mognadsrand av antikrosa -elegant, komplex doft av violer, torkade rosor, bergamott; fruktig    syrlighet med inslag av färska blåbär, mörk choklad                                     -stram, fyllig, rik, komplex, kryddig smak; Barolo-tanninerna är  inlindade i elegant fruktighet som utmynnar i gomsmekande balans mellan fruktsyror och tanniner; lång, läcker, komplex, balanserad eftersmak                                                                                                                  (Provat 26.10.2014,  dagen före vår avresa,  3 bicchieri i Gambero Rosso)

Vyerna i det disbeslöjade landskapet Langhe trollband oss. Deldistriktet ligger öster om floden Tanaro och söder om staden Alba i provinsen Cuneo. ‘Langhe’, pluralformen för ‘langa’ är ett dialektalt ord för en låg, lång kulle. Själva DOC Langhe introducerades i november 1994. Vi var där för 20-årsjubileet utan vi just då visste om det. Området är litet och ännu mindre om man begränsar sig till appellationen Barolo (1800 ha).

Hos Conterno Fantino i Monforte d’Alba provade vi bl.a. samma Barolo, Vigna del Gris som ovan, men av årgång 2006, som är ‘outstanding’ medan 2009 är ‘very good’. När 2009 redan generöst  bjöd på Nebbiolo-aromer, bjöd 2006 på löften om potential. Den var elegant, komplex och fruktig med välintegrerade tanniner, som fyllde hela gommen. Definitivt ett ‘vin de garde’!

Precis som hos förra producenten satt vi även hos Broccardo i ett högt beläget provningsrum med panoramafönster mot sluttningar av vinrankor i höstens vackra kulörer.

Vi provade bl. a. 2012 Langhe Nebbiolo med skimrande granatröd färg; ung, frisk, fruktig doft med inslag av smultron; torr, mjuk smak med frisk syrlighet, fina Nebbiolo-tanniner, aningen blåbär i eftersmaken. 14%

Det var speciellt 2010 Barolo som jag blivit förtjust i Helsingfors i början av 2014. Så även nu: Rena, fruktiga aromer av röda bär, tobak, läder, aningen flinta; smaken är klassisk, komplex, kryddig, med sträva tanniner, bra balans med harmonisk avslutning. 14%  91p i April Decanter 2015.

Hos Le Strette i Novello provade vi två olika Barolo av den mycket bra årgången 2010. De är strålande exempel på hur skillnader i ‘terroir’ kan uttrycka sig i glaset. Precis som Pinot Noir kan Nebbiolo tolka minimala skillnader i olika mikroklimat.

2010 Barolo Bergera Pezzole – personlighet och kraft              kommer från lerhaltig jordmån i kommunen Novello                           Den sammansatta, kryddiga doften har inslag av kanel, torkad frukt (fruktkaka) och lakrits; smaken är torr, rund, mjuk med sötaktig, komplex fruktighet, varma plommontoner. Längd. 15%                Provat 30.10.2014 och 12.4.2015 88p i April Decanter 2015

2010 Barolo Bergeisa – struktur och elegans                                  kommer från kalkhaltig jordmån i kommunen Barolo                          Den eleganta, balanserade doften har ton av vilda bär (björnbär och hallon) och blommor (violer och rosor). Smaken är elegant, komplex med bär och blomtoner, tanninerna är silkiga; väldigt lång, läcker eftersmak som stannar länge. 15%                                                              Provat 30.10.2014 och 28.5.2015                                                            Perfekt vin till carpaccio på renytterfilé!149 (1)

Avståndet mellan de två vingårdarna är en kilometer!

 

2010:orna är stiligt klassiska viner, med yppig fruktighet, bra syranivåer och fasta, förvånansvärt mjuka, mogna tanniner, trots den höga alkoholprocenten. Man kan med förtjusning konsumera dem redan nu och då helst till en lämplig maträtt. Nebbiolos nyvunna charm ligger i att man kan konsumera dem som relativt unga och sedan prova och följa dem under tio år och längre beroende på årgång.

Verkligheten blev en dröm på Hotel Barbabuc i Novello: Utsökt mat med spännande vinval av den proffsiga vinkyparen som också var ‘chef’.  Hela personalen månade om vårt välbefinnande.097

 

 

 

 

 

Men nu hägrar sommaren, skärgården och BystrandKirjais, som jag hoppas serverar vällagad kalvlever med piemontesiskt vin även denna sommar.