När Carol Duval-Leroy 1991 blev änka, antog hon utmaningen att själv driva det familjeägda champagnehuset Duval-Leroy med anor från 1859. Hon gjorde som andra änkor framgångsrikt gjort före henne i Champagnes historia.

Det var inte så lätt i början, årgångarna 1991-1994 var inte precis strålande i Champagne och det rådde lågkonjunktur.

Huset Duval-Leroy’s huvudkontor och källare ligger i Vertus, en av de bästa Premier Cru-byarna, i södra delen av Côte des Blancs.  

Idag äger huset 200 hektar, som motsvarar en tredjedel av druvbehovet. Man har vingårdar i alla Grand Cru-byar i Côte des Blancs och även i de ‘stora’ byarna i Montagne de Reims. 40 % av de egna vingårdarna ligger i Premier Cru- och Grand Cru-byar.

Ett kvartssekels idogt, beslutsamt entreprenörskap har gett resultat. 2007 blev Carol Duval-Leroy vald som första kvinna i ledningen av AVC, Association Viticole Champenoise. Redan 1991 anställde hon en kvinnlig oenolog, Sandrine Logette, som kvalitetschef. Idag heter hon Sandrine Logette-Jardin och är husets chefsvinmakare, mig veterligen den enda i sitt slag i Champagne. Man har lyckats höja kvaliteten, volymerna och imagen.

Duval-Leroy är en av de mest miljömedvetna av de stora producenterna.

2010 lanserade man Brut Organic NV, en Ecocert-certifierad ekologisk NV champagne. I början var den en Blanc de Noirs men i dag ingår 30% Chardonnay i cuvéen. Vinet ligger tre år ‘sur lattes’ på jästfällningen och får en låg dosage av 8 g/l. Denna Brut Organic är aningen dyrare än den vanliga NV:n, men kvalitetsmässigt får man mera valuta för pengarna.

I en serie terroir-champagner ingår bland andra, en ‘single-vineyard’– Blanc de Blancs, Clos des Bouveries.

Vingården på 3,5 hektar ligger på 135-165 meter över havsytan på Vertus’ östliga sluttningar. Jordmånen är kalksten uppblandat med flinta.  Vinets delvisa jäsning på fat bidrar till eleganta träaromer (‘fine woody notes’, ‘des notes boisées’) och delvisa jäsning i ståltank ger rena mineraltoner.  

Jag hade nöjet att prova 2005 Authentis Clos des Bouveries tillsammans med andra single-vineyard-champagner i mars 2015.

Doften var elegant, nyanserad med inslag av äpplen, citrus, brioche och mineral. Smaken var friskt komplex, harmonisk, fjäderlätt med inslag äpplen, honung, mineral och kex. Lång, god eftersmak kryddat med diskreta träaromer.

Carol Duval-Leroy och Sandrine Logette-Jardin vill skapa eleganta, feminina, Chardonnay-dominerade champagner. Symbolen av denna professionella perfektion är Femme de Champagne.

Man har gjort denna exklusiva champagne endast under exceptionellt goda år, 1990, 1995, 1996 och 2000 och då enbart av druvor från Grand Cru-vingårdar, Chardonnay från Côte des Blancs och Pinot Noir från Montagne de Reims.

Jag har nyligen provat 2000 Femme de Champagne som är nästan Blanc de Blancs med endast 5 % Pinot Noir. 25 % av vinet jäser i ekfat.  Efter andra jäsningen ligger vinet i 10 år ‘sur lattes’ på jästfällningen.

Färgen var ljust skimrande gyllengul. Den eleganta, fruktiga, nyanserade doften hade inslag av mogna vinteräpplen, subtila honungstoner och antydan till brioche. Den komplexa, balanserade smakens syror var gomsmekande lena och bildade en underbar harmoni med frukt, mousse, mineral och brioche. Den kvardröjande eftersmaken var himmelskt god.

Livet kändes ljuvt!

I maj på Grand Champagne Helsinki 2015 provade jag den stora årgången 1996, den var fulländad! Årgången 2000 är på god väg, de blommigt fruktiga Chardonnay-aromerna har börjat utvecklas mot brioche.

Mitt råd är att köpa två flaskor: Den ena för att njutas nu och den andra för att lagras i källaren ännu under några år. 2000 Femme de Champagne finns i Alkos beställningssortiment och på hyllan i t.ex. Södra Esplanadens butik till ett facilt pris jämfört med andra prestigechampagner.

Jag vill lyfta fram ännu en topproducent, Taittinger, som representerades av Clovis Taittinger på Grand Champagne Helsinki 2015. Han kallar sig själv  ‘black sheep’, för hans moderna marknadsföringsmetoder har inte alltid gillats av traditionalisterna. Men de har behövts för huset Taittinger’s utsökta champagner har inte alltid rönt den uppskattning som de förtjänar. Tidskriften Livets Goda har rankat huset Taittinger som fyra efter Krug, Bollinger och Salon.

Taittinger är i dag det största privatägda huset i Champagne med en produktion av fyra miljoner flaskor per år. De egna vingårdarna på 300 hektar svarar för 50 procent av  husets behov. Taittinger’s eleganta, Chardonnay-dominerade stil är charmigt ‘parfymerad’ och lätt rostad. Huset bytte ägare några gånger under detta årtusende, men köptes år 2006 av en Taittinger, Pierre-Emmanuel, som tillsammans med sina barn, Clovis och Vitalie, arbetar i företaget.

Ett av målen är att ‘ansiktslyfta’ husets prestigechampagne Comtes de Champagne, som tillhör de mest eleganta i blanc de blancs-kategorin (pionjär 1952).

En av mina absolut största champagneupplevelser har varit 1989 Comtes de Champagne i mars 2013. Den fortfarande friska, eleganta, djupa, rika, komplexa, mogna blanc de blancs-stilen med inslag av kanderad citron, kvittengelé och mineral  gjorde ett stort intryck och finns fortfarande kvar i sinnenas minnesbok.

Jag fick prova årgång 2005 på Grand Champagne Helsinki:

Ung, fräsch bouquet med mild, krämig frukt, vita päron och mineraler. Smaken är djup, rik, fyllig, bra balans, inslag av vita päron, litchi, grädde och mineral. Generös frukt, bra syra, lång aromatisk eftersmak med mineralton.

Fem procent av vinet har legat fyra månader på fat. Denna minimala fatlagring gör Comtes’en mjuk och gräddig och njutbar redan som yngre, men vinet blir bättre och bättre med lagring, för dessa viner åldras med behag.

Medan vi väntar kan vi unna oss Les Folies de la Marquetterie NV.

Huset Taittinger tror framför allt på ‘assemblage’, men har det oaktat sedan 2006 framställt en ‘single vineyard’ champagne Les Folies de la Marquetterie (55% PN, 45% C). Vingården som omger Château de la Marquetterie var den första i Pierre Taittingers blivande champagneimperium. De 30-40 år gamla Pinot Noir- och Chardonnay-raderna i den fyra hektar stora vingården är planterade växelvis (därav Folies, galenskaper). Man vinifierar varje mindre parcell för sig varav en tredjedel i stora 400 liters fat. Vinet får ligga i horisontalläge ‘sur lattes’ i fem år.

Och resultatet blir en underbar champagne, där doften är komplex, rik, fruktig med inslag av persika, brioche och vanilj. Smaken är fyllig, intensivt fruktig med friska, välintegrerade syror. Lång, nyanserad eftersmak med lätta träaromer (des notes boisées). Dosage 8g/l. En gastronomisk champagne.

Denna champagne finns både i Alkos och Systembolagets sortiment och är verkligen prisvärd.

Fredagen den 8 maj behövde vi inte resa till La Champagne, för La Champagne med dess topproducenter kom till oss. Detta var möjligt tack vare Essi Avellans, vår champagneambassadör och Richard Juhlins kvinnliga motsvarighet i Finland, goda kontakter.

Dagen inleddes med att Essi Avellan intervjuade representanter för Taittinger, G.H. Mumm, Ruinart, Laurent-Perrier, Henri Giraud, Pol Roger och Lehmann Glass. Efter denna informativa inledning fick branschfolk prova utsökta drycker och knyta kontakter.

På kvällen deltog jag i en Ruinart-provning ledd av den ambitiöse vinmakaren Frédéric Panaïotis, som varit källarmästare på Ruinart sedan 2007.  Såsom så många champagnehus använde man kronkork under flasklagringen, men övergick till naturkork 2010 för att säkra kvaliteten.

Som första vin provade vi Blanc de Blancs NV ur en magnumflaska. Där kom husets eleganta, friska, mineralbetonade stil till uttryck. Chardonnay-druvorna till detta vin kommer huvudsakligen från områden utanför Côte des Blancs. Därav blir stilen lite bredare och rundare än blanc de blancs i allmänhet. Vinet har lätt rostad ton även om  det inte har varit i kontakt med ek. Mycket njutbart!

Men något som är ännu mera njutbart är att prova 20-25 år gammal champagne av hög kvalitet! Sådana champagner har mer komplexitet än unga omogna motsvarigheter samtidigt som de ännu inte är tyngda av ålder. Vi fick prova prestigevinet Dom Ruinart 1996 ur flaska och magnum, 1993 och 1990.

Champagnen Dom Ruinart föddes 1959,  när Maison Ruinart fyllde 220 år.  Stilen är frisk, ren, krämig med inslag av citrus och mineral. Ännu efter tio års flasklagring i horisontalläge – ‘sur lattes’ – behövs flera år, beroende på årgång, för att den eleganta Dom Ruinart ska visa sin bästa sida. De stora årgångarna 1990 och 1996 utvecklas långsammare till fulländning.

Jag hade provat Dom Ruinart 1996 i maj 2014 och funnit elegant, ungdomlig fräschör, komplexitet i doft och smak, citruston inbäddad i gomsmekande, aningen rökiga mineraler; lång, läcker eftersmak.

Dom Ruinart 1996, ur flaska,  kändes lite mognare än beskrivningen ovan, men definitivt inte  Dom Ruinart 1996, ur magnum, utan tvärtom var skillnaden stor.  Vinerna utvecklas ju långsammare och bättre i magnumflaskor. Bara man har tålamod att vänta.

Stora årgångar utvecklas långsammare,  så  Ruinart 1993 kändes mognare än Dom Ruinart 1990.  1993 hade inslag av honung och kanderad citron, 1990  karamelliserad, smöraktig ton. Just dessa är kännetecken för champagner som uppnått flaskmognad.

Det var en underbar dag med stora upplevelser!

Ett stort tack till arrangörerna!