Grand Champagne Helsinki 2015 – Dom Ruinart

Fredagen den 8 maj behövde vi inte resa till La Champagne, för La Champagne med dess topproducenter kom till oss. Detta var möjligt tack vare Essi Avellans, vår champagneambassadör och Richard Juhlins kvinnliga motsvarighet i Finland, goda kontakter.

Dagen inleddes med att Essi Avellan intervjuade representanter för Taittinger, G.H. Mumm, Ruinart, Laurent-Perrier, Henri Giraud, Pol Roger och Lehmann Glass. Efter denna informativa inledning fick branschfolk prova utsökta drycker och knyta kontakter.

RuinartPå kvällen deltog jag i en Ruinart-provning ledd av den ambitiöse vinmakaren Frédéric Panaïotis, som varit källarmästare på Ruinart sedan 2007.  Såsom så många champagnehus använde man kronkork under flasklagringen, men övergick till naturkork 2010 för att säkra kvaliteten.

Som första vin provade vi Blanc de Blancs NV ur en magnumflaska. Där kom husets eleganta, friska, mineralbetonade stil till uttryck. Chardonnay-druvorna till detta vin kommer huvudsakligen från områden utanför Côte des Blancs. Därav blir stilen lite bredare och rundare än blanc de blancs i allmänhet. Vinet har lätt rostad ton även om  det inte har varit i kontakt med ek. Mycket njutbart!

Men något som är ännu mera njutbart är att prova 20-25 år gammal champagne av hög kvalitet! Sådana champagner har mer komplexitet än unga omogna motsvarigheter samtidigt som de ännu inte är tyngda av ålder. Vi fick prova prestigevinet Dom Ruinart 1996 ur flaska och magnum, 1993 och 1990.

Champagnen Dom Ruinart föddes 1959,  när Maison Ruinart fyllde 220 år.  Stilen är frisk, ren, krämig med inslag av citrus och mineral. Ännu efter tio års flasklagring i horisontalläge – ‘sur lattes’ – behövs flera år, beroende på årgång, för att den eleganta Dom Ruinart ska visa sin bästa sida. De stora årgångarna 1990 och 1996 utvecklas långsammare till fulländning.

Jag hade provat Dom Ruinart 1996 i maj 2014 och funnit elegant, ungdomlig fräschör, komplexitet i doft och smak, citruston inbäddad i gomsmekande, aningen rökiga mineraler; lång, läcker eftersmak.

Dom Ruinart 1996, ur flaska,  kändes lite mognare än beskrivningen ovan, men definitivt inte  Dom Ruinart 1996, ur magnum, utan tvärtom var skillnaden stor.  Vinerna utvecklas ju långsammare och bättre i magnumflaskor. Bara man har tålamod att vänta.

Stora årgångar utvecklas långsammare,  så  Ruinart 1993 kändes mognare än Dom Ruinart 1990.  1993 hade inslag av honung och kanderad citron, 1990  karamelliserad, smöraktig ton. Just dessa är kännetecken för champagner som uppnått flaskmognad.

Det var en underbar dag med stora upplevelser!

Ett stort tack till arrangörerna!

 

Leave a Reply